Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Den enkla högtid, till hvilken vi, värdaste åhörare,
här i dag församlat obs, har i all sin enkelhet och
anspråkslöshet dock, såsom vi utan tvifvel alla i detta ögonblick
känna, en betydelse af ingalunda ringa vigt och omfattning.
Det nya lärohus, som vi i dag invige, står såsom ett
vittnesbörd bland arçdra om den sällpynt hastiga utveckling,
hvilken under de sednast förflutna åren kommit sjelfva
läroverket till del, som nu i lärohuset inflyttar. Vi behöfva ju
blott tänka oss tillbaka till en helt nyss förfluten tidpunkt,
för att finna Linköpings Folkskolelärare-Seminarium i
anseende till arbetskrafter och arbetsmedel inskränkt till det
aldra yttersta, försedt med en enda hufvudlärare*), hänvisadt
hufvudsakligen till ett ’enda trångt och lagt lärorum och
arbetande för att meddela sina lärjungar det för deras kall
aldranödtorftigaste uti en för ett enda år beräknad lärokurs.
Och nu — nu se vi läroverket utrustadt med icke
obetydliga lärarekrafter, försedt med en god, alltjemnt velande
materiel, arbetande efter en treårig läroplan och, sedan det
inom sitt hyrda hem från rum till rum utvidgat sig och dock
kännt sig alltmera trångbodt, i dag tagande en egen
prydlig och välbelägen bostad i besittning. Men den
utveckling, hvaröfver sålunda vårt Seminarium nu bar att fröjda
sig, utgör, såsom vi väl vete, ingalunda något detta
läroverks särskilta företräde; utan samma utveckling har på
väsendtligen liknande sätt försiggått också med öfriga dylika
läroverk i vårt land. Och Seminariernas förkofran är åter
en förkofran och ett framsteg icke blott för dem, utan
jemväl för sjelfva folkskolan, så sannt och så visst som
Seminarierna äro till för folkskolans skull, och som folkskolans
tillstånd af ingenting så mycket beror, som af de vid henne
anställde och af Seminarierna bildade lärares skicklighet.
I det vi alltså i dag, prisande Herren, den högste
gifvaren,, fröjda oss öfver den på framtidslöften rika gåfva, som
vårt Seminarium genom statsmakternas välvilja nu i sitt
nya lärohus fått emottaga, så kunna vi ock säga, att den.
fröjd och den tacksamhet, som vi uttale, ingalunda
allenast är vår enskilta, utan att vår glädjefest fastmera först
*) Först 1862 stadgades i Iag, att hufvudlärarne skulle varå tvänne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
