Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
tydligt känner till. I dagliga lifvet brukar man anse det
opassande att vilja döma om det, som är en fullkomligt
obekant, och här bjuder man dock barnet att göra det.
En orimlighet i sanning! Ty först sedan olika slags
materialier äro samlade, först sedan barnets
varseblifnings-eller åskådningsförmåga riktat dess själ med
hvarjehanda iakttagelser: först då kan förståndet användas
såsom ordnande detta material, såsom sammanställande de
olika sakerna och jemförande dem sinsemellan. Vi böra
derföre låta barnet först samla stoff, för att det sedan derpå
må kunna använda sitt förstånd. Icke har det i öfriga
ämnen visat sig varå fördelaktigt att börja med regler?
Säkert har intet barn genom dylika lärt sig t. ex. att räkna.
Det har väl kunnat få en mekanisk färdighet i att lösa de
uppgifter, som förekomma på ett bestämdt ställe i en
bestämd räknebok eller tabell; men har man utom denna
gifvit det den simplaste uppgift, så stadnar det i villrådighet,
kan ej använda sina regler och gör vanligen den frågan:
hvilket räknesätt skall jag använda? eller: huru skall
jag-ställa upp detta tal? Detta är väl ett nog talande bevis
på en dylikt metods oduglighet. Och att i rättstafningen
uppställa regler utan en föregående trägen åskådning är så
mycket orimligare, som detta ämne i jemförelse med
aritmetiken är regellöst, hvilket visar sig deruti, att barnet,
om det besutte förmåga att använda en gifven regel, skulle
med afseende på åtskilliga ljuds teckning nästan lika ofta
skrifva orätt som rätt, just i följd af regelns noggranna
iakttagande, — Hvad hafva vi då att göra i detta och
liknande fall? Intet annat, efter vårt förmenande, än att på
detta stadium fästa så iweket större vigt vid sjelfva
åskådningen. Ty ju mindre regelbunden en sak är, destomindre
hör hon naturligtvis till tanke- än till åskådningsförmågans
gebit. Och att rättskrifningen i följd af sin egen natur
hör till denna senare v skola vi nedanföre söka
fullständigare visa. Härjemte vilja vi erinra, att hon är ett af de
erkändt svåraste ämnen, hvarföre läraren bör bereda barnet
all den lättnad vid hennes inhemtande, som han förmår.
Och i allmänhet gäller det, att, ju inskränktare en
menniskas förmögenheter äro, och ju mindre de, såsom fallet är
med barnet, äro odlade, det är desto mera nödvändigt, att
hennes undervisning kommer så att säga från henne sjelf
och att densamma har en praktiskoch positif karakter* Det
är säkrare att leda barnet till målet, än att bära det dit:
ty det barn, som ständigt bäres, lärer sig aldrig att gå, då
deremot det, som ledes r snart nog förvärfvar denna skick-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
