- Project Runeberg -  Tidning för folkskolan / Årgång 1869 /
166

(1865-1881)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lill

166

förnuftigaste förfaringssättet — huru måste den gå tillväga,
eom ville skrifva en dylik bok? Utan tvifvel så, att han
observerade, huru goda författare hade skrifvit modersmålet,
och derigenom framdrog reglerna och lärde derjemte att
rätt bokstafvera de oregelbundna orden. Vi påminna här
ånyo, huru just oregelbundenheterna eller "undantagen",
som de kallas, vissa ohållbarheter af den metod, som
gifver reglerna först och nästan intet annat än dessa*

Med afseende på dessa oregelhundenheter behöfva vi
ännu mer än vid de regelbundna orden lita på åskådningen,
på det minne ögat kan hafva af ordens stafsätt, ehuru denna
ögats varseblifningsförmåga torde kunna utsträckas till alla
ords rättskrifning. Men härigenom fordrar man ju för mycket
af ögat? invänder någon. Icke är det möjligt, att vi kunna
uppöfva detta till den grad, att det minnes skrifsättet för alla
förekommande ord ? Vi kunna här till en början ganska
mycket inskränka denna fordran, alldenstund det ej kan
varå en uppgift för folket i massa att korrekt skrifva språket
i hela dess utsträckning, utan endast i de enklare saker, som
allmännast förekomma. Men annars är det just denna ögats
förmåga, som man för mycket förbisett, hvarpå vi
hufvudsakligast vilja bygga. Vi veta nämligen alla, att vi hafva
minne af de intryck, vi genom synsinnet emottagit, och
detta oftast lifligare än af dem, vi med de öfriga sinnena
erfarit. Således har äfven ögat sitt minne.

I andra grenar af undervisningen förstår man sig också
på att begagna sig häraf. Eller fordrar icke en lärare i
geografi, att barnet skall hafva kartan så lifligt för sitt öga,
att det vid omnämnandet af den eller den orten ser icke
blott denna, utan derjemte hela omgifningen lefvande framför
sig? Och i fråga om sjelfva rättskrifningen bevisar mången,
ehuru kanske omedvetet, att ögat häri har eller kunde komma
att hafva ett stort inflytande. Det har kanske någon gång
händt enhvar af oss, att han, villrådig om ett ords skrifsätt,
på åtskilliga sätt skrifvit detta upp för sig, för att se, huru
det ena eller det andra stafsättet toge sig ut på papperet.
Vädjar han då icke just till ögat såsom den naturligaste
domaren härutinnan? Och detta gör han alldeles rigtigt, ty
bokstafven och bokstafveringen är tillkommen just för ’ögat,
liksom ljudet och ljudkomplexen för örat Den, som frågar,
om det är möjligt att i erforderlig grad utveckla denna ögats
förmåga, som vi här påräkna, kunde således lika gerna
agörja, om det är möjligt att i nog hög grad utbilda örats
förmåga att minnas ljud ; — men han gör det icke, emedan
* hvar \ och en då kunde säga honom, att hvarje med sundt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:55:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tifolksk/1869/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free