Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själfständiga medvetandet. Nu är vidare att märka, att vi icke
betrakta yttringarna och innehållen såsom väsentligen direkt
tillgängliga blott för enskilda medvetanden hos personen, utan vi
tänka därvid på hans medvetande öfverhufvud. För att detta med
undanskjutande af det särskilda medvetandet skall blifva ett
själfständigt medvetande, måste det abstrakta begreppet konkretiseras
och blifva ett i de enskilda medvetandena ingående identiskt
medvetande. Det är nu också att märka, att det är just detta hos den
andra personen inskjutna identiska, inom sig slutna medvetande,
ör hvilket allena alla hans medvetenhetsyttringar och vissa
med-vetenhetsinnehåll äro direkt tillgängliga, som framställer den
personliga enheten. Där det vid vissa »abnorma» fall på grund af
själfmedvetandets klyfning i hvarandras innehåll uteslutande
själf-medvetanden blir nödvändigt att inskjuta flera sådana
medvetanden, tala vi om en personlighetsklyfning.
Det är nu också klart, att om man faktiskt är medveten om
andras medvetenhetsyttringar och medvetenhetsinnehåll af angifven
art blott genom projiciering af hos en själf erfarna tillstånd till
andra organismer, så måste man ock ha tendens att öfverföra det
»jag*, som oundvikligt knyter sig till det hos en själf erfarna.
D. v. s. man måste ha tendens att hos andra inskjuta ett
enhetligt själfständigt medvetande. Naturligen måste man för att kunna
fullfölja denna tendens ha anledning att bestämma de andras
psykiska organisation i analogi med den egna, sådan denna för en
själf blir färgad genom jagmedvetandet. Nu hör till det uppfattade
»jag» att vara till för sig själf, sålunda själfmedvetande. Man
måste sålunda ha anledning antaga verkligt själfmedvetande
föreligga. Men där så icke är fallet, får också öfverföringen en mera
abstrakt natur. Det föreställda förlorar i åskådlighet. Har man an-
O
ledning antaga en själfmedvetandets klyfning, måste detta nu också
leda till en klyfning af det öfverförda jaget. Då nu emellertid allt
själfmedvetande, äfven det »normala», under fortgången förskjuter
sig med afseende å innehållsmomenterna, kunde det tyckas blifva
omöjligt att vid öfverföringen på andra på något sätt bevara det
formella jagets enhet. Men den kontinuitet i förändringen af
själfmedvetandets innehållsmomenter, som utmärker det »normala»
själs-lifvet, möjliggör här enhetens bevarande.
Men om så är, synes det, som om äfven uppfattningen af andra
skulle innebära ett omedelbart själfmedvetande. Detta skulle ju
vara ett omedelbart medvetande om ett enhetligt själfständigt med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
