Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erfarenheten gifna verkligheter såsom sådana. Det skulle kunna
hända, att det därjämte gåfves begrepp, som hade själfständig
realitet i förhållande till alla särskilda, i erfarenheten gifna
verklig-heter, och att dit hörde just det här ifrågakommande begreppet 0111
sjålfvarat eller själfständigheten. Det förhåller sig möjligen så, att
exempelvis det här belägna bordets existens, d. v .s. existensen såsom
bestämmande det samma, alls ingenting vore, om icke existensen
såsom sådan vore själfidentisk. Detta att vara något skulle ju
upplösa sig i del rena intet, om icke till varat såsom sådant hörde
själfidentitet. Varat kunde ju då vara hvad som helst. Häraf
skulle man kanske kunna draga den slutsatsen, att begreppet om
existensens själfidentitet måste ha själfständig realitet i förhållande till
allt särskildt i erfarenheter gifvet, som bestämdes existera, och att
denna själfständiga realitet är betingning för hvarje som helst
förbindelse al existensen och det särskilda gifna. Men 0111 så skulle
vara, skulle ju själfidentiteten åtminstone likaväl som det särskilda
gifna ha sin egen realitet. Hvad hindrade då, att begreppet i
fråga lika omedelbart framträdde för medvetandet som bordet för
sinnesåskådningen? Det kunde ju också så vara, att det
omedelbara själfmedvetandet erbjöde just ett sätt, hvarpå begreppet vore
gifvet, fast det där går tillsammans med ett annat element.1
Men vidare invänder man: det omedelbara själfmedvetandet
skulle principiellt innesluta en den mest våldsamma abstraktion,
i hvilken den blotta medvetenhetsformen fasthålles för sig. Men
det skulle väl innebära, att en höggradig reflexion vore förhanden,
då alls ingen omedelbarhet förelåge. Men är det verkligen så, att
den höggradiga abstraktionen nödvändigt innesluter en höggradig
reflexion? Höra icke ovilkorliga abstraktioner till våra
sinnesåskåd-ningar, såvidt vi särskildt betrakta någon sida af deras innehåll,
exempelvis föremålets form. Men ingen anser, att en slik
abstraktion nödvändigt har med sig en parallel reflexion i den här
förekommande meningen af tänkande öfver saken, 0111 också
abstraktionen skulle utgöra förutsättning för eftertänkandet. Saken är väl
0
den, att tänkandet är beroende äfven af andra faktorer än
abstraktionen. Det är sant, att en abstraktion kan ske just i afsikt att
bereda möjlighet för eftertänkande. I sådant fall blir abstraktionen
<•11 led i en tankeprocess. Men i det här föreliggande fallet måste
1 Här k al t icke själfidentitetens betydelse sorn själfständig realitet närmare
utföras, utan hänvisas till min skrift: Prinzip der Wissenschaft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
