Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en »jags» referens på sig själf. Denna referens har vid
samman-gåendet med jag karaktären af själfmedvetande blott såtillvida,
som den tillhör medvetandet om medvetenhetsyttringen, som vid
inordningen i jag framträder i sin referens på objektet refererande
sig på sig själf. I förra fallet gäller det sålunda blott medvetan-
det i det hela, objektet däri inneslutet såsom en total enhet, i det
andra fallet gäller det medvetandets i betydelse af det subjektiva
elementets tillbakaböjning i sig själf vid riktningen på objektet. I
intetdera fallet går medvetenheten tillsammans med något, som
inkräktar på dess enkelhet.
Vi upptaga slutligen följande invändning, som är den
viktigaste af alla. Om medvetandet till sin natur innesluter relativitet,
referens på ett objekt, är väl också den här omtalade »inordningen»
af det samma i »jag» omöjlig, liksom också det därtill hörande
öfverförandet af jagnaturen på medvetandet. »Jag» skall ju vara
»själfvet», sålunda absolut. Huru kan det relativa förekomma i
det absoluta och tvärtom? Nu är det sant, att den närmare
framställningen af inordningens möjlighet hör till behandlingen af det
omedelbara själfmedvetandets innehåll. Men då denna inordning
%
måste upptagas redan här för förstående af »jag» i formellt
omedelbart själfmedvetande, måste frågan om den principiella
möjligheten redan här upptagas. Att nu det afhandlade förhållandet
objektivt sedt är omöjligt, kan erkännas. Men frågan gäller här
den subjektiva möjligheten eller möjligheten att på angifvet sätt
se något relativt i det absoluta och tvärtom. Därvid är att noga
fasthålla, att det absoluta, hvarom här är fråga, sådant det är till
för medvetandet, är att närmare bestämma genom medvetenheten,
in abstracto fasthållen. Möjligheten af denna förbindelse ligger i
den karaktär medvetenheten erhåller, om den in abstracto
fast-hålles. Detta gifver närmast anledning till den frågan, om icke
det nödvändiga abstrakta fasthållandet af medvetenheten blir
omöjligt, om den nu tillika skall förbindas med den verkliga medveten-
hetsyttringen själf. Men därpå är att svara, att en förbindelse
mellan momenter, såvidt den icke är absolut, icke behöfver
innebära ett bortfallande af distinktionen. Så se vi ju färg och
utsträckning i ett hos samma föremål. Men de gå därför icke i
åskådningen tillsammans till ett odifferentieradt helt. Detta visar
sig däri, att vid reflexion framträder omedelbart differensen mellan
färgen och utsträckningen. Så kan nu här medvetenheten tillika
vara fasthållen för sig vid dess förbindelse med det verkliga med-
Iläger&tröm; Det empiriska själfmedvetnndet. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
