Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hänföra sig till skilda sidor, sä gör man ett abstrakt
isärhål-lande af sidor med motsatt bestämdhet hos det konkreta
medvetandet till princip för deras objektivt giltiga förbindelse. Eller
man finner ingen svårighet vid förbindelsen, emedan man vägrar
att gå vidare och fråga efter, huru nu »sidor» med motsatt
bestämdhet kunna stå tillsammans med hvarandra hos ett och samma.
Därmed visar man, att den filosofiska reflexionen är afficierad al
själfmedvetandets sätt att förbinda motsatta momenter, som har sin
princip just i det abstrakta isärhållandet af sidor med motsatt
bestämdhet hos ett och samma.
Men därmed är nu också klart, att detta sätt att rättfärdiga
motsattas förekomst hos ett och sannna icke har någon logisk
valör, då därmed i själfva verket endast hänvisas till medvetandets
förmåga att hos ett och samma isärhålla bestämdheter. Därmed
är nämligen gifvet, att man alls icke visar möjligheten af en
saklig förbindelse af motsatta hos ett och samma. Visserligen är.
såsom framgår af det föregående, sidobetraktelsen, då det gäller
ett objektivt giltigt förbindande, att försvara, om fråga är om
sin-liga föremål. Men i själfva verket är det då endast skenbart en
sidobetraktelse, hvarpå man stödjer sig. 1 realiteten lämnar man
denna betraktelse, då man sakligt förbinder de motsatta genom att
med rum eller tid som enhet förlägga dem i hvarandra uteslutande
sfärer af det hela.
Men äfven då man höjer sig öfver synpunktsbetraktelsen och
erkänner det ändliga jagets motsägande karaktär, såvidt det
bestämmes som en relativt själfständig och enkel enhet, som är
med-vetenhetslifvets bärare, visar sig själfmedvetandets inflytande däri,
att man trots detta förfäktar möjligheten af ett ändligt jag i an-
gifven betydelse. Af sådana sätt att tänka må här nämnas två,
Man menar såsom llegel, att det af naturen begränsade jaget trots
sin inre motsägelsefullhet är möjligt, emedan de motsatta
monien-terna ingå i en högre absolut enhet, där de finnas »uppbevarade»,
ehuruväl tillika upphäfda i sin motsats. Och att märka är, att
<let absoluta jaget (»anden») först på detta sätt enligt åsikten kan
bestämmas såsom fullständigt bestämdt, emedan del blott genom
förbindande af det ändligas grundmotsats i sig blir af det samma
fullt bestämdt. Emellertid är det tydligt, att för att del begränsade
jagol med hänsyn till sin inre motsats skall kunna i det absoluta
jagel negeras, måste det såsom sådant finnas där. Men i sä fall
slår frågan om den möjliga realiteten af del motsägande olöst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
