Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emedan denna i hvarje medvetande nödvändigt framträder, om de
också tillika vid inordnandet i »mig» i omedelbart själfmedvetande
fa otidlig karaktär på grund af »jags» otidlighet.
Alldeles samma förhållande inträder, om »jag» skall vara
predikat i ett omdöme, om något bestämmes som »jag». Detta
kan af samma skäl ej ske, utan att de såsom tidliga och därmed
rumsliga gifna medvetenhetsyttringarna komma med såsom det
bestämdas predikater, hvarmed de måste med »mig» förbindas.
Det samma inträffar nu också med jagexistentialomdömet. Om jag
bestämmes som existerande, måste hänsyn tagas till min verkliga
bestämdhet. Men så fort del gäller denna, blir abstraktionen från
medvetenhets3’ttringarnas ständigt sig erbjudande tidlighet och
rumslighet omöjlig. Jag, bestämd som existerande, blir därför
nödvändigt tidlig och rumslig.
Alltså måste i allmänhet höra till reflexionen öfver mig, att
jag temporaliseras och därmed lokaliseras. Så är nu också alltid
fallet. Då jag i den naturliga reflexionen öfver mig uttalar något
om, hurudan jag är, eller bestämmer något såsom hörande till mig
eller mig såsom existerande, kommer hela den psykofysiska
organismen i fråga. Ett annat förhållande synes nu visserligen inträda,
när det gäller vissa filosofiska spekulationer. Man synes där äga
möjlighet alt bestämma jaget eller själfmedvetandet såsom absolut
och i denna sin absoluthet existerande, alltså att i reflexionen höja
det öfver alla tidliga och rumsliga bestämningar. Därmed synes
det ock vara möjligt att i den reflekterande abstraktionen fasthälla
»mig» och bestämma mig såsom med hänsyn till mitt jag-vara
absolut. Emellertid är att märka, att det icke med själfva
omdömet om jagets absoluthet är gifvet, att man icke på ett motsägande
sätt hos det jag man tillskrifver absoluthet inför ändliga
bestämdheter. Visserligen är det uppenbart, att man härvid tänker det
vara nödvändigt att abstrahera från all sådan bestämdhet och
äfven tänker abstraktionen utförd. Men om detta verkligen har
itt, är tvifvelaktigt. Att observera är följande: Man åsyftar i
ifrågavarande spekulationer att bestämma det rena jaget, jaget
såsom sådant, såsom absolut. Men gällde det ett jag öfverlmfvud,
som först genom en närmare bestämdhet skulle kunna betecknas
som absolut, skulle det icke vara jaget själft, som bestämdes som
absolut. Nu är det endast i ett fåll, som ett i vårt medvetande
gifvet jag redan såsom jag är individuellt. Detta är »jag» i for-
mellt omedelbar! själfmedvetande, som är jag ulan vidare, icke ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
