Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söndring utan beröring. Den rena afsöndringen är intet
förhållande alls. Det är ett oriktigt uttryck för differensen mellan A
och non-A, att A icke är non-A, om därmed betecknas frånvaro
af förbindelse, emedan därmed också är betecknadt frånvaro af
förhållande öfverhufvud.
Men om den sakliga differensen hvarken får anses bestå i
sinlig uteslutning eller i ömsesidigt upphäfvande eller i ren
af-söndring, kommer man till den tanken, att det här icke är fråga
om ett förhållande, i hvilket lederna skulle kunna sägas befinna
sig. Att så är, framgår nu också däraf, att det förhållande, hvarom
här är fråga, är ett sådant, som är bestämdt af sakens egen
natur-Den sakliga differensen mellan A och non-A är bestämd ur
livar-dera begreppet själft. De kunna därför ej såtillvida stå i
förhållande på sådant sätt, att de äro till såsom leder i ett
differensförhållande. Endast såvidt fråga är 0111 sinliga
differensförhållanden, gäller det sådana, i hvilka föremålen äro till. Den sakliga
differensen kan då ej bestå i något annat, än att det ena i sin
själfständighet — i sitt själfvara — skiljer sig från det andra. Om
denna synpunkt fasthålles rent, så att deras sakliga
differensförhållande förlägges blott däri, bortfaller all tanke på ett isärfållande,
ett utom-hvartannat-vara. Man observere, att det föreliggande
själf-differentierandet såsom sådant måste vara ett förbindande.
Skiljandet är ju öfverhufvud tänkbart blott såsom ett enhetligt
fasthållande af de momenter, som skiljas. Då nu det skiljande är ett
visst af de sakligt differenta, måste detta enhetliga fasthållande bli
ett förenande af det andra med det samma. Tvärtom måste ett
sådant förenande själft vara ett isärhållande. Ty det är ju ett
förenande blott i den meningen, att det ena fasthåller sig och det
andra i ett enhetligt isärhållande.
Härur är nu en ytterst viktig slutsats att draga med afseende
å den enkla enhetens begrepp. Visserligen kan icke enkelheten i
fråga vara det samma som differens, men ej heller står något i
vägen för, att det som är enkelt i sin enkelhet har inom sig
sakliga differensförhållanden, och att dess enkelhet själf är blott ett
från andra skildt moment. Såsom ett isä
fallande
sinligt, upphäfver differens enkelheten. Men såsom ett blott
di-stinguerande upphäfver den ingalunda enkelheten. Häraf kan nu
åter den slutsatsen dragas, att om »jag» vore föremål för ett
omdöme, i hvilket den objektiva differensen mellan dess momenter
sattes, så skulle »jags» enkelhet trots all differens stå kvar. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
