Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det föreligger nu närmast som vår uppgift att undersöka
sättet för inordningen med hänsyn lill medvetenhetsyttringarna. Det
framträder därvid den frågan, huru »jags» själf och enkla enhel
kunna blifva beståndande med mångfalden af medvetenhetsyttringar
i sig inordnad, hvilka icke kunna bestämmas som ägande vare
sig »jags» själf eller dess enkla enhet. Den enskilda
medveten-hetsyttringen är icke såsom sådan möjlig att bestämma som ett
själf eller såsom hänförande sig på sig, därför att den till sin
natur hänför sig på ett objekt, som icke kan vara
medvetenhetsyttringen själf. Då det till »jag» hörande själf-varat icke kan
till-skrifvas den samma, kan den icke heller bestämmas genom »jags»
enkelhet. Enkelheten hör nämligen tillsammans med slutenhet
inom sig. Vidare upphäfver själfva mångfalden af
medvetenhetsyttringarna »jags» enkelhet, såvidt denna mångfald är att betrakta
såsom hörande tillsammans med den diskretion, som tidlighet och
rumslighet innebär. Med bristen på enkelhet följer nu också här
omvändt brist på själf-vara. Vi behandla nu dessa svårigheter —
medvetenhetsyttringens brist på själf-vara genom den tillhörande
referensen på ett objekt och mångfaldens brist på enkelhet genom
den tillhörande diskretionen — livar och en för sig, först den
förstnämnda.
2. För lösningen af svårigheten ha vi att undersöka, om icke
»jags» själf och enkelhet kunna på ett sådant sätt ses in i
medvetenhetsyttringen, att denna just därmed upphöjes så att säga i
ett högre plan. Möjligen kunde den genom elt inskådande af
»jag» i den samma förlora sin ursprungliga negativa egenskap att
genom referens på objekt utesluta själf-vara och enkelhet, men
ändock ha kvar sin positiva bestämdhet. Den principiella
möjligheten af detta inskådande är nu alllid förhanden, därför alt »jag»
är just medvetenheten själf såsom sättet för referensen. Om nu
medvetenhetsyttringen på detta sätt genom inskådande af »jag» i
deri samma ändrade natur, skulle del också vara begripligt’ huru
den kan inordnas i »jag».
För undersökning af förhållandet taga vi vår utgångspunkt i
den naturliga reflexionen öfver mig. Vi erinra därvid om det
förut utförda, alt det jag, som egentligen reflekteras, är det
psykofysiska, särskilda jaget, i hvilket jag dock ser »mig». Hvilken
karaktär har nu denna reflexion, såvidt don bestämmer
medveten-hetsyltringen såsom min i den meningen, alt den är lill blott i och
för mig? Observera härvid, att det vid detla reflekterade hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
