- Project Runeberg -  Till analysen af det empiriska själfmedvetandet /
89

(1910) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fionen vid deras reflexion det förhållandet inträda, atl de direkt
ses i medvetandet. D. v. s. man ser här ej blott såsom vid hvarje
medvetenhetsyttring ett medvetande om något på sådant sätt, att
det uppfattade något såsom uppfattadt ses i medvetandets totalitet,
utan man ser saken själf utan vidare i den samma.

Här är nu att inskjuta en erinran om det vid behandlingen
af det formella omedelbara själfmedvetandet förda resonnemanget.
Den i och med inordningen i »jag» af medvetenhetsyttringen hos
den samma gifna objektiva slutenheten inom sig, liksom det
likaledes därvid gifna själfmedvetandet, går vid inordningen
tillsammans med det formella jaget, som därmed får en ytterligare
bestämdhet. 1

6. Nu är att närmare undersöka, huru detta införsättande af
själfvet i medvetenhetsyttringen kan göras begripligt ur den karaktär,
vi tillskrifvit »jag» i omedelbart själfmedvetande utan hänsyntagande
till de momenter, som tillkomma genom inordningen. Vi framställde
»jag» såtillvida som den i medvetenhetsyttringen urskilda
medvetenheten, som, in abstracto fasthållen, sammanflyter med själfvet.
Anledningen till, att medvetenhetsyttringen själf icke kan
sammanflyta med det samma, är dess egenskap att beteckna en referens
till något, som själft icke är sitt eget medvetande. Men om nu
medvetenheten in abstracto erhåller själfvets karaktär, så måste
denna bestämdhet breda ut sig äfven öfver det verkliga
medvetandet. Därmed blir referensen till annat något sekundärt, i
medvetandet såsom totalitet inneslutet, och delta blir sitt eget
medvetande.

Men nu är vidare att märka, att vid denna utbredning äger
rum ett nytt abstrakt isärhållande. När jag i själfva det
omedelbara jagmedvetandet in abstracto håller fast medvetenheten, ligger
däri, att i det afskilda icke objektet själft förekommer. Men när
nu den abstrakta medvetenhetens själf-vara bredes ut öfver
medvetenhetsyttringen in toto, innebär detta, att det från den
själt-bestämda medvetenheten isärhållna objektet nu med den samma
förbindes. Detta förbindande har icke med sig ett sammanflytande,
sålunda ett upphäfvande af distinktionen, hvarmed ettdera
momentet eller båda delvis skulle förträngas ur medvetandet, utan de
blifva äfven i sin förbindelse isärhållna. Förbindelsen innebär blott,
att objektet får den isärhållna medvetenhetens bestämdhet utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:57:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tillanalys/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free