Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saken är, förekommer saken själf i oklar form hos ett af de
momenter, som användes vid den samma.
Men det kan invändas, att om deklarandum själft
förekommer hos ett af förklaringsmomenterna, användes det till sin egen
förklaring. Nu är emellertid att märka, att om också hos det
medvetande, som användes som förklaringsmoment med afseende
a jaget, detta själft förekommer, så förklaras dock ingenting
därigenom. Såsom förut är visadt. absolutilierar jaghetens inläggande
i medvetandet detta, om också tillika dess ändlighet står kvar.
Men det är icke ur en förutsatt absoluthet hos medvetandet, som
jaget förklaras, utan ur medvetandets ändlighet.
I det hela taget gäller, att medvetandet framträder med tvänne
»sidor». Dels framträder det som ett inom sig slutet helt, därmed
såsom absolut, dels såsom osjälfsländigt. Det förra, såvidt del för
mig är ursprungligen gifvet såsom »mitt» och under alla
omständigheter såsom inhererande hos ett jag. Det senare, såtillvida som
det vid reflexion måste betraktas såsom refererande sig på något,
som icke kan vara medvetandet själft såsom uppfattande det samma,
och dessutom själft temporaliseras och därmed äfven lokaliseras.
Man kan nu vid försöket att lösa den däri framträdande
motsägelsen betrakta endera af dess »sidor» såsom blott 1’enomenell eller
subjektiv. Men att betrakta medvetandets ändlighet såsom
subjektiv, såsom till blott för ett ändligt medvetande, leder till cirkel
v / *
Däremot inträder icke någon cirkel i betraktelsen, om jagheten
själf betraktas som hörande till den ofullkomliga uppfattningen af
medvetandet.
Emellertid går här skiljelinjen skarp och klar mellan olika
psykologiska åskådningar och därmed äfven verldsåskådningar. Allt
slags häfdande af subjektets absoluthet har sin stödjepunkt i den
absolutiliering af medvetandet, som själfmedvetandet vållar. Men
den motsatta åskådningen kan icke fullt häfda sig själf ulan att
• w • I »
å motståndarens moliver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
