Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
bär inom sig, som borde vara en styrande, ansvar
utkräfvande makt i lifvet och som borde få förklara
svagheten till kraft och bedröfvelsen till glädje.
Man har låtit den falla i sömn och tänker icke på
att väcka den. Om den gifver något svagt
lifstecken ifrån sig, kväfver man ögonblickligen under falska,
tarfliga, själfviska och hårdhjärtade resonemang den
stämma, som höll på att göra sig hörd. Själen,
förskräckt af sådan köld och hårdhet, somnar eller flyr.
Man kunde stundom vilja säga att hon dör. Man
måste nu för att rädda världen väcka henne med
rop, med böner och bevekande ord.
Själen är försoffad. Människan låter alltjämt sin
själ dö, och utan själens bistånd bli alla
ansträngningar fruktlösa, som företagits på förståndets
ingif-velse eller till följd af andras påverkan. Endast med
själens tillhjälp kan människan komma fram till seger,
endast med själen träder hon i gemenskap med Gud,
med dess högre krafter, dess goda, rätta och stora
tankar, som bilda den moraliska luftkrets, som världen
lefver af, fast den finner ett nöje i att förneka
tillvaron af de element, hvaraf den är sammansatt.
Hvarje förnuftig varelses första omsorg skulle
följaktligen vara att bevara sin själ vid lif, att aldrig
förlora den ur sikte, liksom man är angelägen om
att bevara sin personliga säkerhet. Hon är den dyr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
