Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
bara skatten i högsta bemärkelse, det enda, som icke
kan blifva människan beröfvadt, emedan hon är af
evig natur. Till och med stoikerna, som icke
erkände någon odödlighet och särskildt förnekade den
individuella odödligheten, satte ett oändligt högt
värde på själen. Läs hvad Epictetus och Marcus
Aurelius säga! Vare sig man ser saken ur
synpunkten af det tillkommande eller det närvarande, visst
är, att ingenting af sedligt värde kan utföras utan
dess tillhjälp. Själen måste vara med i alla beslut,
ty hon är lik gnistan, som tänder; lågan, det är
lifvet. Alla framsteg förutsätta ansträngning; hvarje
ansträngning måste bäras upp af viljan, om den skall
hafva någon verkan, men om icke själens värme
genomtränger viljan, så förblir denna kraftlös.
Den som börjar tänka och inser nödvändighen att
göra en ansträngning, tager viljan till hjälp, och den
första åtgärden blir att väcka själen, utan hvars
bistånd intet andligt lif kan uppkomma. Men
svårigheten ligger just i att få människan att begripa denna
nödvändighet.
Flertalet af dem, som kallas kristna människor —
bland hvilka vi finna beundransvärda undantag —
tyckas föga bättre än flertalet af de uppenbart
ogudaktiga hafva begripit plikten att oupphörligen
anstränga sig för att närma sig fulländningen, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
