Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Resan börjar. — Genua. — Norddeutscher Lloyds ångare. — Lifvet ombord. — Bekantskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på hemresan, och jag höll mig mycket bland barnen. Det är
den bästa delen af mänskligheten. På alla mina järnvägsresor
söker jag att komma in i kupéer, där det finnes barn. Där
träffar man också vanligen det bästa folket bland de äldre. Alla
knarriga damer och råa herrar sky kupéer, där det finnes barn.
Dagarna voro hvarandra tämligen lika. Klockan 6,40 hade
både jag och min hustru våra bad, och det var härligt. Vi
försummade ej heller att begagna oss däraf. Omedelbart efter
badet drack man kaffe eller the på däck, och där fick man se
damer och i synnerhet herrar klädda i mycket »lätta» dräkter,
mestadels endast en tunn, lång, brokig nattrock ofvanpå skjortan
samt sandaler på de nakna fötterna. Klockan half 9 var frukost,
klockan 11—12 kringbjöds buljong med smörgåsar. Klockan 1 var
s. k. lunch, klockan 4 kringbjöds kaffe, the, lemonad med
allehanda bakverk. Klockan 7 var middag. Därefter följde kaffe,
och ville man ha någonting senare på kvällen, så fick man säga
till därom. Inte behöfde man svälta. Måltiderna utmärktes af
det största öfverflöd. Vid middagen klockan 7 voro alla med få
undantag — bland dessa undantag voro jag och min hustru —
uppsträckta i de mest eleganta dräkter, som om de varit på en
kunglig middag. Det var en bjärt motsats mot deras tidiga
morgondräkt. Framför alla damer utmärkte sig i den vägen en
ung tysk fröken, som satt vid samma bord som jag och min
hustru. Hon var från Berlin och reste ut till Japan för att
gifta sig där med en japanes, som gjort hennes bekantskap
i Berlin. Hvarje dag hade hon någon ny dräkt eller
grannlåt på sig, och när de andra damerna, trots all sin elegans,
aldrig kunde utmärka sig som hon, så blefvo de afundsjuka och
höllo henne för att vara högfärdig. En vanlig historia. Men
nog var hon högfärdig och ytlig, förstås. Hon sade själf, att
hon som enda dottern i ett rikt hem blifvit bortskämd af
föräldrar och bröder. Om bord fanns en tysk, ägare af en stor
sidenaffär i Honkong, hvilken på ett uppseendeväckande sätt låg
efter henne med sina frierier, men förgäfves. Hon ville bli sin
japanes trogen. Och det var ju ett vackert drag. Men hon
berättade för min hustru, att tysken hade sagt henne, att om
hon blef trött på det japanska äktenskapet, så vore hon
välkommen till honom. Sköna herrar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
