Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Resan börjar. — Genua. — Norddeutscher Lloyds ångare. — Lifvet ombord. — Bekantskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det icke i dem, och åhörarna voro lätt räknade. Försök, som
gjordes af mig och den svenske missionären Nilsson att få till
stånd dagliga morgonbönestunder om bord för de många
missionärer, som funnos bland passagerarna, lyckades endast mycket
ofullkomligt. Och många gånger undrade jag, om Gud
verkligen hade kallat dem till missionärer.
På promenaddäcket fanns en stor röksalong. Där sutto
ständigt och jämnt, i synnerhet om kvällarna, herrar och damer
och rökte och drucko och spelade kort. Det var ömkligt att
skåda. Dock såg jag ingen, som berusade sig så, att han uppförde
sig på något vis oanständigt. Ute på däck förekom aldrig någon
servering af spirituosa. Huru olika mot på våra svenska ångbåtar!
Ångaren var alldeles full med passagerare. En stor mängd af
dem voro engelsmän. Jag frågade, hvarför icke engelsmännen reste
med de engelska linjerna, och man svarade, att de tyska
ångarne voro i många afseenden trefligare, särskildt hvad beträffar
befälets sätt att bemöta passagerarne. Det sades också, att de
flesta engelsmän föredraga den tyska linjen. Med tiden torde
dock resandeströmmen komma att taga vägen öfver Ryssland och
Sibirien, när järnvägsförhållandena där blifva riktigt ordnade.
Medan en resa från Stockholm till Shanghai nu med järnväg till
Genua och sedan med ångbåt upptager en tid af sex veckor,
kan man med järnväg genom Sibirien göra färden på tre veckor.
Priset blir ock betydligt billigare. Skall man längre inåt landet,
t. ex. till Hankow, så blir förhållandet ännu gynnsammare.
När jag kom om bord på ångaren i Genua, så tänkte jag:
»Här känner dess bättre ingen igen mig». Och det var en
riktig hvila. Men första gången jag trädde ut ur min hytt, efter
att ha lagt in mina saker där, mötte jag en man, som med glad
uppsyn frågade, om jag icke var lektor Waldenström. »Jo»,
svarade jag, »men hvem är ni?» — »Jag heter Wuorinen och
bor i Helsingfors; lektorn var med på mitt bröllop där för
många år sedan.» Nu var han på resa till Kina i samma ärende
som jag. Han skulle inspektera de finska missionsstationerna.
I hans sällskap var en finsk pastor Winter. Nå ja, det blef ett
godt sällskap. Våra hytter lågo alldeles intill hvarandra och hade
gemensam förstuga. I matsalen hade vi äfven plats vid samma bord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
