Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Kinesiska nyåret. — Affärd från Shanghai. — Resan uppför Jangtsefloden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o
Den kinesiska afdelningen har två klasser: första och tredje,
den europeiska endast en. I den kinesiska hafva äfven europeer
tillåtits resa, om de så önskat, men numera få de icke göra det
utom på de japanska ångarne. På dessa är man för öfrigt i
allmänhet mer liberal än på de europeiska. Och det förlora de
icke på. Japanerna äro klokt folk.
Bland passagerarne var en amerikansk familj, som vi blefvo
närmare bekanta med. Det var en d:r Hall, professor vid ett
presbyterianskt läroverk i New York. Han reste för att hålla
föreläsningar i Indien, Kina och Japan. Och han hade med sig
sin hustru, två döttrar och en ung student. Amerikanarna fråga
ej efter, hvad det kostar. Familjen var emellertid mycket
älskvärd. De voro med från Colombo. Doktorn själf reste från
Hongkong till Filippinerna, men familjen följde till Nanking.
Ombord på vår ångare befunno sig äfven flere engelska
missionärer, som nu efter någon tids vistelse i hemlandet återvände
till Kina. Alla protestantiska missionssällskap ha den regeln,
att deras missionärer i Kina få resa till sina hemland för att
rekreera sig, efter att hafva vistats på missionsfältet ett visst
antal år. Detta är icke blott gagneligt för deras hälsa utan äfven
en behöflig andlig vederkvickelse för dem. För missionen har
det också ganska stor betydelse, då genom deras resor i
hemlandet missionsintresset väsentligen upplifvas. Svenska
Missionsförbundets missionärer hafva ett till ett och ett halft års ferier
för hemresa efter hvarje sjuårsperiod.
De katolska missionärerna blifva däremot på sin post till
lifvets slut, ifall de icke af någon särskild anledning blifva
hem-kallade.
När vi hade varit ute på floden ett par dagar, troende
oss vara alldeles okända främlingar, kom en obekant man
fram till mig och frågade på ren svenska: »Detta är ju lektor
Waldenström?»
»Ja, svarade jag, och hvem är Ni?»
»Jag är förste lots här på ångbåten; mitt namn är Löfgren
från Västergötland, men född i Uppsala; har varit 18 år i Kina.»
Det var ju ganska öfverraskande. Men jag vet ej, om jag
någonsin gjort en långresa utan att vara igenkänd af någon. När
jag en gång reste på en österrikisk ångare från Smyrna till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
