Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Vår station i Wuchang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
genom dörren, genom springor i väggen, genom hål på taket.
På några ställen såg jag på gafvelväggen tätt under takåsen hål,
som voro afsedda till rökutgång. Åtminstone kom röken ut
den vägen,
Mottagningsrummet för manliga kineser är ganska rymligt
men mycket tarfligt. Det behöfver ej heller vara bättre. Sådana
gästrum äro alldeles nödvändiga tillbehör till en missionsstation.
Där samlas kineser till samtal. Där dricka de en kopp te. Där
ha missionärer och evangelister och andra kristna ett godt
tillfälle att utså ordets goda säd. Det te, som bestås dem, är mycket
simpelt och billigt. Socker och grädde förekomma icke. Än
mindre dopp. I en kruka med pip lägges en smula te. Därpå
hälles hett vatten, och så står det där. Gästen går dit, fyller
en kopp samt sitter sedan och smuttar under samtalet.
I det främre huset på stationen är det s. k. söndagskapellet,
vår kristna kinesiska församlings gudstjänsthus, inrymdt. Det är
ganska trefligt, utom att det är mörkt. Där innanför är ett
samtalsrum för kvinnor. En af de kvinnliga missionärerna har där
möten med kinesiska kvinnor. Invid kapellets långsida ligger
skolan för gossar, ett eländigt, mörkt och smalt men någorlunda
långt kyffe. Skolan för flickor är belägen i hyrd lokal ett stycke
från stationen, och den lokalen var då någorlunda mänsklig.
Nu sedan jag var där, lär man ha hyrt en annan lokal äfven för
goss-skolan. Och det var då nödvändigt.
I det främre huset på stationen bor vidare den ogifta
kvinnliga missionären, f. n. fröken Jönsson. Det är två ganska stora
och ljusa rum med förstuga. Därtill hörer vidare sofrum på
vinden. På vinden öfver gosskolan finnas boningsrum för elever
i evangelistskolan. De låta sig ej beskrifvas. Aldrig kunde jag
drömma om, att de skulle vara så tarfliga. Men missionärerna
ha varit rädda om missionsfolkets slantar, och eleverna ha varit
nöjda. Och det må vi prisa Gud för. Men om vi skulle ha
sådana elevrum i vår missionsskola, så vore det svårt att förmå
en enda mänsklig varelse att bo i dem.
Fröken Jönssons förstuga fick äfven tjäna till dagrum för
några kinesiska skolflickor och deras vårdarinna. Deras sofrum
var på vinden. Det var trefliga små flickor, glada och hurtiga.
De sjöngo så snällt för oss, och vi hade mycket roligt med dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
