Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Vår station i Wuchang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
De äro upptagna ur eländiga hem och underhållas af svenska
kristna. En flickas underhåll kostar omkr. 5 kronor i månaden.
Nu gå vi ut ur det främre huset, passera öfver en smal
öppen plats och komma in i det bakre huset. Där bo f. n. två
gifta missionärsfamiljer: Fredéns till vänster och Fagerholms till
höger i förstugan. Fagerholm har nu den våning, som bebotts af
Sköld. Han var ännu ungkarl, när vi voro där, men hans
tro-lofvade reste ut på hösten 1907, och den 29 nov. sammanvigdes
de hos den svenske generalkonsuln i Shanghai. Vigseln
förrättades af den förr omnämde pastor Rydberg.
I det främre huset finnes endast en eldstad, i det bakre
åtta. Men det betyder föga. När man satt just framför
kolbrasan, så var det någorlunda drägligt. I vårt sofrum brann
det hela natten, och då hade vi 8 grader på morgonen. Men
man påstod, att man får igen det på sommaren, då hettan lär
vara alldeles olidlig. Nå ja, för mycket och för litet skämmer
allt. Men inte fick jag smaka någon synnerlig värme i Kina,
det är visst, och jag råder hvar och en, som reser dit på vintern,
att han förser sig med riktiga vinterkläder.
På gården finnes en djup brunn. Denna håller dock ej
vatten i torktider, och det vatten, som finnes däri, kan ej
användas till kokning eller drickvatten. Detta måste alltid hämtas
från floden. Det är alldeles gult af den fina leran. Man
häller det i ett stort stenkärl, strör alun däri och rör väl om.
Efter en stund har leran sjunkit till bottnen, och vattnet är
klart, hvarefter det kokas och filtreras, innan det kan användas
till dricksvatten.
Vattenfrågan är en underlig fråga i Kina. Ingenting vore
lättare än att anlägga vattenledning i Wuchang och andra
liknande städer. Ur floden kunde vatten pumpas upp medels
maskin, filtreras och ledas ut. Men nej. Kineser i tusental i
i dessa städer ha sitt lefvebröd af att bära vatten, och det vilja
de behålla. Vattenbärarne äro en särskild klass, kan man säga,
och det kan ej annat än djupt röra ens hjärta att se, huru de med
sina två ämbar på ett bärträ sträfva uppför de höga och branta
stränderna och sedan utefter de långa och trånga gatorna i den
stora folkträngseln. Emellertid äro de nöjda och glada att ha
arbete och bröd. Men nog är arbetet hårdt och brödet knappt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
