Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Besök i Sinho. — Resa till Huangchow. — Vår mission där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Öfriga utstationer, som lyda under vår hufvudstation i
Wuchang, hann jag tyvärr icke besöka, ehuru församlingarna
där upprepade gånger på det innerligaste bådo mig därom. Det
gjorde mig riktigt ondt att icke kunna efterkomma deras
önskningar. Men min tid var för kort. På resan till Kina undrade
jag många gånger, hvad jag skulle göra där hela tio veckor.
Men annat fick jag erfara. Tio veckor till hade varit en rimlig
tid, dels för att se öfver hela vårt eget stora fält, dels för att
göra ett besök på det svensk-amerikanska missionsförbundets
missionsområde, hvilket skulle ha varit af allra största intresse.
Våra dagar i Wuchang och omnejd gingo ganska snabbt.
Vid inspektionen af räkenskaperna, dagboken, kopieboken,
missionärernas arbete och anordningar o. s. v. var ingenting att
anmärka. Allt var i bästa ordning. Endast lokalerna voro, såsom
jag förr framhållit, mindre tillfredsställande.
Den 28 febr, skulle vi lämna Wuchang för att resa till
Huangchow. Vår afsikt var att resa på morgonen för att från
Hankow gå med en mindre kinesisk ångbåt. Men storm på
Jangtsefloden hindrade oss att komma öfver. Vi måste därför
dröja till eftermiddagen. De kinesiska rodd- och segelbåtarna äro
mycket opålitliga i storm. Vi begagnade alltså förmiddagen i
Wuchang till samtal rörande missionen. Och det var ett rikt
välsignadt samtal. Våra missionärer i Kina hade fått i sig den
tanken, att missionsförbundets styrelse betraktade kongomissionen
såsom sitt älsklingsbarn, kinamissionen såsom styfbarn. Detta
säkerligen med anledning däraf, att styrelsen ofta icke kunnat
bevilja de anslag, som missionärerna begärt. Jag hoppas, att
denna misstanke blef genom vårt samtal fullkomligt utrotad ur
deras hjärtan. Styrelsen har måst räkna med tillgångarna,
missionärerna ha bara sett på behofvet.
I sammanhang härmed förekom äfven frågan om
missionärernas och styrelsens förhållande till hvarandra samt gränserna
för missionärernas och kinakonferensens befogenhet gent emot
styrelsen och tvärtom. Äfven i den frågan hade rådt någon
oklarhet, som stundom vållat misstämning. Men nu tror jag, att
allt blef klart. Och jag kan ej beskrifva, huru glad jag var
däråt. Gud vare lof för allt.
På eftermiddagen hade stormen lagt sig, och nu gåfvo vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
