Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Ytterligare om skolverksamheten i Huangchow. — Besök hos mandarinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H5
i arbetet. Måtte Gud allt fort välsigna denna lilla dyrbara
plantskola, så att många helhjärtade, trogna och dugliga lärarinnor
härifrån måtte utgå till välsignelse för sitt folk. De äro
framtiden och en mycket hoppfull sådan, dessa unga.»
»1 bottenvåningen af fru Bergs hus ha de också en
kvinno-skola med en del kvinnor boende här, sådana som ha för långt
att gå till och från. Tre hushåll att bestyra för alltså: sitt eget,
kvinnornas och skolans. Jag beundrar deras duglighet och
arbetsförmåga och känner mig som en riktig skräpstackare. Men det
är så härligt att på nära håll få se Guds stora verk genom
andra.»
Naturligtvis gjorde vi vår uppvaktning hos den höge
mandarinen i staden. Vi sände vår tjänare med våra visitkort, aflånga
röda med våra kinesiska namn på. Vi fingo hans tillbaka med
inbjudning att komma på viss tid.
När man gör ett sådant besök, får man icke komma till
fots. Det vore för opassande och skulle för mandarinen kännas
förnärmande. Alltså beställde vi bärare och satte oss i våra
bärstolar: jag och Tonnér. Fruntimmer kunna icke vara med
på en sådan visit.
Vi anlände till hans palats eller yamen. Det var ganska
ruckligt. Gården var ostädad och snuskig. Där spatserade och
pratade en hop trashankar. Där sutto ock sådana, som vid bord
sålde allehanda saker: sötsaker, bakverk m. m. Man kunde
frestas att tro, att man var inne på gården till någon sämre
allmän arbetsinrättning för afsigkomna. Och då var det själfva den
höge mandarinens palats. Han var s. k. fu-mandarin, kanske
närmast motsvarande landshöfding.
Huru en Yamen i allmänhet ser ut, finner läsaren på
sid. 107.
Våra stolar buros in i yamen. När vi stego ur, mottogos
vi af en tjänare, som med våra visitkort i högra handen, som
han höll upp öfver axeln, gick före oss in i mandarinens
mottagningsrum. Mandarinen kom in och vi bugade oss lifligt för
hvarandra med händerna hoplagda framför hakan. Han bjöd
mig sitta upp i högsätet. Jag måste naturligtvis krusa och buga
mig och krusa, men till slut måste jag lyda hans upprepade
»chin — chin — chin» (d. v. s. var så god). Strax kom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
