Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Ytterligare om skolverksamheten i Huangchow. — Besök hos mandarinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
tjänare med the. Det är alldeles oundvikligt. Det serveras i
en kopp med thefat och lock. 1 botten ligger en nypa the. För
öfrigt är koppen fylld med hett vatten. Nu tager värden sin
kopp, lyfter och sträcker fram den med bägge händerna och
säger: »chin — chin». Vi göra på samma sätt. Så föra vi
locket en liten smula åt sidan och sörpla i oss så mycket som
ungefär en fingerborg the. Sedan lägga vi locket på, och så
språka vi. Mandarinen är mycket intresserad. Han skrattar godt.
Han berömmer våra missionärer. Jag säger honom, att vi
allvarligt ålägga våra missionärer att aldrig blanda sig i kinesernas
borgerliga eller politiska angelägenheter utan endast predika den
sanna läran om Gud och om frälsningen. Det fägnar honom
synnerligen.
Nu måste vi smutta på vårt the igen. Vår värd bevisar
mig den stora artigheten att taga locket af min kopp och med
dess kant röra i mitt the, under det han säger »chin — chin —
chin». Jag tackar honom för hans välvilja mot våra missionärer.
»Ha — ha — ha», skrattar han.
Mottagningsrummet är ganska stort. Golfvet utgöres af jorden
med några bräder på, hvilka se ut, som om de vore hämtade
från något lider hos oss. Främst i rummet är en upphöjning
med ett bord och en sittplats på hvardera sidan om bordet.
Den vänstra af dessa är högsätet. Detta är sig likt i alla
kineshus, äfvenså i missionsstationernas gästrum. Dörren står öppen.
Medan vi språka, blir det både innanför och utanför
dörröppningen fullt med nyfikna, som stå och höra på. De flesta äro
sluskiga, trasiga, smutsiga, barbenta o. s. v. Men ingen är
generad af dem. Ingen visar ut dem. Här är intet anseende till
personen.
När audiensen är slut, tager mandarinen sin kopp, räcker
fram den och säger »chin — chin — chin». Det är signalen.
Vi svara »chin — chin» och så smutta vi och resa oss för
att gå. Mandarinen följer oss till bärstolarna. Där säga vi vårt
sista farväl och krypa in i våra stolar. Då hör det till etiketten,
att vi icke titta åt sidan utan endast rätt fram med de hoplagda
händerna upplyfta mitt för näsan. Bärarna sätta sig i rörelse,
och så komma vi till stationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
