Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Olycksfall i Huangchow. — Kinesmåltid. — Besök hos en gammal märklig kvinna, en f. d. soldat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
första åtgärder efter hemkomsten till Sverige var att skaffa och
sända Tonnér en uppsättning af instrument.
Efter denna lyckliga utgång af olyckan kom en dag
bjudning till de manliga missionärerna på stationen att spisa middag
hos öfversten. Jag själf var då redan rest, så att jag icke kunde
vara med. Men det lär ha varit en fin kinesmiddag, vid hvilken
uppassningen ombesörjdes af officerare.
Medan jag var kvar i Huangchow, ville fru Bergs kock
nödvändigt bjuda oss på kinesmiddag i sitt hem. De kinesiska tjänarne
hos europeer äro i regeln gifta och ha egna hem. De ha
månads-penning hos dem de tjäna, men hus och mat hålla de sig själfva.
Tjänarne äro män. Endast för skötandet af de små barnen
användas kvinnliga. Och dessa äro äfven i regeln gifta. I Kina
äro ju nästan alla uppväxta män och kvinnor gifta. Gamla
ungkarlar och gammelstintor äro en sällsynthet.
Alltså infunno vi oss till middag. Huru en kinesisk måltid
ser ut, därom gifver teckningen på sid. 121 en föreställning. Det
är en fotografi efter en kinesisk handmålning. Rätterna sättas
fram i skålar på bordet, alla eller de flesta på en gång.
Bordduk, tallrik, knif, gaffel förekomma icke. Rätterna äro dels
kalla, dels varma. De kalla bestå af sötsaker, nötter 0. d., flere
sorter. Dem tar man med fingrarna och äter. Är värden artig
och sitter med till bordet, så tar han och lägger framför mig
på bordet, och jag lönar artigheten på samma sätt. Har han
lagt till mig mer, än jag vill ha, så tar jag en del däraf och
lägger för min granne och säger »chin — chin». De varma
rätterna tar jag med ett par pinnar, hvilka hållas så i handen, att
de bilda liksom ett par långa fingrar eller en förlängning af
tummen och pekfingret. När man får vara med några gånger,
så går det rätt bra. Maten, som består af fisk, köttbullar,
fiskbullar, kokt fläsk, refbensspjäll m. m., är lagad eller skuren i
munsbitar, om än stundom tämligen stora, så att man får gapa
duktigt. Som krydda har man ett slags tunn soja, som sättes
framför hvarje bordsgäst i en mycket liten flat kopp. I den
doppar man både fisken och köttet och fläsket, medan man har
det på pinnarna. Till servisen hör vidare en liten sked af porslin.
Med den tar man soppan, ifall sådan förekommer. Den håller
man ock under matbitarna, medan man för dem till munnen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
