Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Olycksfall i Huangchow. — Kinesmåltid. — Besök hos en gammal märklig kvinna, en f. d. soldat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 20
så att icke droppet från dem faller på bordet. När man vill
utveckla artighet, så stoppar man inte all maten i sin egen
mun utan lägger då och då en bit för sin granne, och då lägger
man den i hans sked och säger »chin — chin». Hvad man
till-äfventyrs tappar ur pinnarna — och medan man är ovan, sker
det icke sällan — det tar man med fingrarna eller skeden och
kastar under bordet. Detsamma gör man med benet i fisk och
refbenspjäll. Golfvet, som består af bara jord, blir inte smutsigt
för det. Vanligen uppehåller sig under bordet en hund, som
tar reda på, hvad som kastas dit. Kanske var det på en
liknande sed den kananeiska kvinnan syftade, som sade till Jesus:
Likväl äta hundarna af de smulor, som falla från deras herrars
bord (Matt. 15:27). Vid den här ifrågavarande måltiden hade
vi en hund, en gris och en höna under bordet. Och de mådde
godt.
De sista två rätterna vid en sådan där kinesmåltid äro i
regeln kokt fläsk och kokt ris. Fläsket var alltid ytterst delikat.
Så godt fläsk har jag sällan ätit i Sverige. Det var bara späcket,
skuret i skifvor och mycket snyggt upplagdt i en skål. Riset
serverades i skålar af porslin, en skål för hvarje spisgäst. För
att äta det satte man kanten af skålen intill munnen och
skof-lade med pinnarna riset in i munnen. Det gick också bra.
För min del åt jag med hjärtans och magens lust dessa
kinesiska måltider. Det var ju på många ställen jag var bjuden
därtill. Men min hustru kunde omöjligt finna sig i dem, emedan
hon är så fanatisk" renlig, att bara tanken på möjlig orenlighet
vid matlagningen tar ifrån henne aptiten. Och att kineserna
icke äro så noggranna i den delen, däri hade hon nog rätt.
Men man får tänka på bibelns ord: Icke det som går in i
människan, orenar henne, utan det som går ut ur henne, ty
därifrån utgå onda tankar, mord, hor, tjufveri, falskt vittnesbörd,
hädelse m. m.
Bland besök, som jag gjorde i Huangchow, må jag särskildt
omnämna ett. Det var hos en mellan 80 å 90 år gammal gumma.
Hon var troende på Herren sedan 1892 och mycket glad. Men 0
huru fattig! Hon hade under det s. k. tajpingupproret varit med som
soldat på de upproriskas sida, naturligtvis förklädd till karl. Det var
en upprorsrörelse riktad mot den regerande dynastien, som sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
