Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Afresa från Huangchow. — I Tangfung. — Jag börjar min inlandsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ip
nödvändigaste ordnades. Därpå styrde båten i väg till Hankow.
De passagerare, som icke hunnit springa ombord, stodo där
snopna på stranden. För dem fanns ingen annan utväg än att
till nästa dag slå sig till ro i Tangfung och då försöka sin
lycka.
Så snart vi kommit i land i Tangfung, möttes vi af våra
kinesiska kristna. Här blef nu först ett allmänt bugande och
hälsande som vanligt. »Pingan, pingan» ljöd det öfverallt i
skaran, och allas ansikten lyste af fröjd. De hade ju väntat oss
med så stor förhoppning, och våra missionärer hade inte
försummat att ingifva dem den tanken, att nu skulle de få se något
riktigt stort. Då det ändtligen var slut med hälsningar och
artighetsbetygelser, styrde vi med ens våra steg till predikolokalen.
Det var en mycket tarflig lokal. Men den var alldeles full af
folk. Och det är bättre att predika i en tarflig lokal, som är
full af folk, än i en storartad och fin kyrka, där det knappt
finns så många åhörare som bänkar. Vi började också genast
mötet. Jag predikade och Sköld tolkade. Folket var synnerligen
uppmärksamt. Bröderna Tonnér och Sköld talade äfven hvar sin
stund. Och sången — ja, den vill jag knappt tala om. Det var
egentligen ingen sång, om man skall bedöma den efter konstens
regler. Men väldigt höggo de in och skrålade, så att taket kunde
lyfta sig.
När mötet var slut, samlade sig så många som möjligt
omkring mig och min hustru. De ville hälsa oss med frid, och det
skedde så barnsligt och naturligt, att det riktigt rörde vårt hjärta.
De ville också gärna betrakta oss. I synnerhet gällde detta min
hustru. Hvita män se de icke sällan, men hvita fruar äro icke
så ofta förekommande uppenbarelser ibland dem. De ville höra,
huru vi mådde — detta är en gifven fråga hos kinesen — lika
så huru många barn vi hade. Att ha många barn anses vara
en synnerlig lycka, i synnerhet om barnen äro af mankön.
Då vi sålunda samtalat en stund, togo vi huset i betraktande
och den därtill hörande lilla jordlappen. Jag måste gifva
missionärerna rätt, då de framhöllo önskvärdheten af att omsider få
bygga ett kapell, lämpligt till att där anställa en svensk missionär.
F. n. uppehälles missionen af en infödd, kinesisk evangelist.
Köpingen är stor, och mycket folk finnes i trakten. Behofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
