Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Afresa från Huangchow. — I Tangfung. — Jag börjar min inlandsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B3
axeln. Därigenom fördelas tyngden likformigt, oberoende af, att
den ene bäraren är längre än den andre. Detta synes mycket
tydligt på bilden sid. 61.
Bärstolsbärarne voro ytterst uselt klädda. Benen voro nakna
från knäet. Och det var icke bara våra bärare, som voro så
där uselt klädda. Jag såg t. o. m. höga mandariner bäras af
likadana trashankar. Några så fina bärare som dem, som äro
fotograferade för teckningen på sid. 61, såg jag aldrig. På fot-
terna hade de sandaler, som bestodo af hopsydda halmflätor.
De voro rätt praktiska på de hala stigarna. Men de voro snart
utslitna. Nya funnos dock öfverallt att köpa för ytterst
billigt pris.
Våra saker måste äfven bäras. Och därtill behöfdes flere
män, så att vi utgjorde en hel karavan. Men det finnes godt
om bärare i Kina.
Bärstången är ganska lång, för det mesta af bambu. Den
ligger öfver ena axeln. Det som bäres, är deladt i två ungefär
lika tunga delar, som hängas under stångens ändar, så att den
ena kommer framom, den andra bakom bäraren. Läsaren ser
detta på teckningen sid. 137. När bäraren blir trött i ena
axeln, så svänger han stången öfver på den andra. Det är
otroligt, huru bärarne förmå att bära så tunga bördor så lång
väg och med sådan hastighet. Men de äro tränade. Under
gången äro deras ben såsom fjädrar. De svikta i knäna för
hvarje steg. Och det gör nog gången mjukare och lättare. Ofta
hör man dem också vid hvarje steg utstöta oartikulerade ljud:
å — å — ä — å — å 0. s. v. Detta underlättar väl andningen.
Det är ett tungt arbete de stackars människorna ha. Men de
äro glada att få arbete och bröd. Dock säges, att de blifva
utslitna ganska snart.
I bältet hade hvarje bärare en pipa. Kineserna äro flitiga
rökare. Hvarje gång vi hvilade, måste de röka. Men pipan var
allenast ett ihåligt skaft, i hvars nedre ände var en på skaftet
inborrad liten grop. Där stoppades en smula tobak. Rökaren
drog ungefär tre tag, och så blåste han i skaftet, så att pipans
innehåll flög ut. Han stoppade på nytt och gjorde på samma
sätt. Och det upprepade han flere gånger. Det blef icke mycken
rök, och tobaken var ej mer än till hälften uppbränd, när han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
