Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Afresa från Huangchow. — I Tangfung. — Jag börjar min inlandsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
blåste ut den. Men om nätterna är nog troligt, att bärarne,
eller åtminstone somliga af dem, uppsökte opiumkrogar för att
få röka opium.
Till att tända pipan begagnades ett slags smala hoprullade
pappersbitar. De tändes i ena ändan och höllo eld under en
rätt lång stund, så att rökaren kunde med dem tända sin och
sin grannes pipa flera gånger.
Vägarna — ja egentligen fanns det inga vägar utan endast
smala stigar, bildade af de uppstående kanter, som skilde de
små åkerfälten från hvarandra. Dessa stigar gingo därför
naturligtvis i oupphörliga krokar. De voro kanske en tredjedels meter
breda. När de voro blöta, såsom ofta var fallet, så voro de
utomordentligt hala. Om då bredvidliggande åkerfält stod under
vatten, såg det rätt äfventyrligt ut, i synnerhet på ställen, där
stigen gjorde en tvär krökning. Ett enda litet felsteg, och
bärstol och allt hade legat plums i vattnet och leran. Sådant hände
oss dock aldrig. Bärarne äro synnerligen säkra.
Jag nämnde, att bärarne gingo raskt. Ja, för en vanlig
gångare var det omöjligt att följa dem, därest man icke till hälften
sprang. På vissa ställen hade de sina hviloplatser, där de satte
sig ned och rökte några pipor och språkade. Så kunde de sitta
en halftimme. För att röra på oss, lämnade vi våra bärstolar
och promenerade i förväg. Det tyckte de mycket om. Men
sedan de satt sig i rörelse, stod det icke lång stund på, innan
de hunno upp oss igen. Trots denna snabba gång såg jag dem
dock aldrig andfådda. Under gången voro de i allmänhet mycket
fryntliga och glada och pratade och skrattade med hvarandra
nästan ständigt. Det kändes riktigt ledsamt att icke förstå ett
ord af, hvad de sade, eller kunna säga ett ord till dem.
Lättare personer eller personer, som bäras i lättare
bärstolar (se bilden på sid. 68.), och icke skola bäras så lång väg,
hafva icke mera än två bärare. Dessa lägga då öfver halskotan
den tvärslå, som förenar de två långa bärstängerna. Öfver min
kroppstyngd klagade bärarne ofta, ehuru de voro fyra och hade
två till ombyte. Och de kunde ju ha rätt. Men deras
hufvud-sakliga afsikt _var att få litet mer betaldt, än de egentligen skulle
ha. För att gifva litet mer kraft åt sina önskningar i den delen,
framhöllo de äfven, att då missionärerna nu hade »den store
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
