Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Färden till Macheng. — Erfarenheter under vägen. — Ankomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MI
härberge. En vanlig kines, som bor ute i det stora rummet
bland höns och svin, betalar olika från ett till fem öre. Priset
beror för öfrigt mycket på, hur gästerna begagna sig af den mat,
som serveras i värdshuset. Värden beräknar alltid att få in en
del pengar på det sättet af gästerna. Dessutom skall det alltid
vara några cash drickspengar äfven i de kinesiska värdshusen.
Men då kan ett halft öre eller mindre räcka till, när det är en
kines. Vi utländingar, sade Sköld, måste gifva mera. Huru
mycket han gaf, vet jag icke, men det var kanske ett par öre
för oss hvar, ifall han tog till hederligt.
På de ställen, där vi under våra dagsmarscher rastade,
begagnade sig Sköld af tillfället att tala med folket om Herren
samt att sälja skrifter. Och det var icke så få, som köpte, så
att jag stundom förundrade mig öfver, att så många kunde läsa.
Skriftspridning är ett synnerligen viktigt medel i
missionsverksamheten. På samma gång missionärerna själfva ägna sig
däråt, så hafva de särskilda sällskapen boksäljare och kolportörer,
som vandra vida omkring med biblar, delar af bibeln och smärre
broschyrer. Det är skada, att jag icke har porträttet af vår
präktige, glade och nitiske boksäljare i Wuchanghsien, som jag talat
om på sid. 125. Men på sid. 149 presenterar jag ett helt sällskap
kinesiska boksäljare, bibelkolportörer och evangelister, hvilkas
ansikten jag beder läsaren närmare betrakta. Är det icke vackra,
uttrycksfulla, intelligenta ansikten? Det är klart, att det är sådana
män, den kristna missionen i Kina behöfver. Och, såsom jag
förr (se sid. 75) sagt: missionens viktigaste uppgift är att utbilda
en oräknelig skara af dem.
Våra bärare satte af i rask marsch framåt på den lilla, smala,
dåliga vägen. Då de sålunda vandrat omkring tre timmar, måste
de slå sig ned vid ett värdshus utmed vägen för att äta frukost.
De hade ingenting ätit på morgonen. Kineserna äta endast två
mål om dagen, ett midt på förmiddagen, det andra på aftonen.
Sköld och jag, som hade ätit, innan vi lämnade natthärberget,
fortsatte till fots ett stycke väg. Omsider slogo vi ock oss ned vid
ett annat värdshus för att invänta våra bärare. Utanför
värdshuset, där vi sutto, kommo vi snart i tal med värdinnan samt
några andra, som samlade sig där. Sköld frågade den gamla
gumman, hvem hon brukade tillbedja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
