Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Färden till Macheng. — Erfarenheter under vägen. — Ankomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
»Jag tillbeder himmel och jord», svarade hon.
»Vet Ni då, hvem som har skapat himmel och jord?»
»Nej.»
Sköld talade nu en stund med henne om Gud, hur han
älskat och älskar världen, att han utgifvit sin son för allas
frälsning och vill göra hvarje människa lycklig både i tiden och i
evigheten. Kvinnan lyssnade förvånad. Sedan utropade hon:
»Ja, jag känner i mitt hjärta, att det Ni talar måste vara
sant.»
En arbetare, som stod där bredvid, sade:
»Den där Jesus ha vi aldrig förr hört något om.»
Så tilläde åter en annan:
»Ja, se våra gudar äro sådana, att om de falla i vattnet,
så kunna de icke hjälpa sig utan drunkna».
Ja, sådant är hedendomens verkliga tillstånd i tre punkter:
Våra gudar drunkna; Jesus ha vi aldrig hört något om; när vi
få höra om honom, så känna vi i våra hjärtan, att det måste
vara rätt.
Hvilket skriande nödrop är icke detta till kristenheten:
»Kom hit. Låt oss höra om Jesus. Visa oss eder Gud, som
äfven är vår, fastän vi icke känna honom!»
Från värdshuset gingo vi till ett litet i närheten beläget
bytempel. Sedan vi sett oss omkring där, satte vi oss utanför
huset i det klara solskenet. Rätt många människor kommo till
oss. Jag tog fram och visade dem mitt svenska nya testamente.
Det tyckte de vara intressant. En lång stund talade Sköld sedan
med dem om det enda nödvändiga. De voro rätt uppmärksamma.
Nog gjorde de då och då sina frågor och inkast, men därigenom
fick Sköld bara så mycket lättare tillfälle att undervisa dem om
det rätta och orätta.
Under samtalet kommo till platsen några pojkar, försedda
med långa skäror. De skulle ut på backarna för att samla in
bränsle.
Som bränsle begagnas (utom kol och ris) i stor utsträckning
vissnadt gräs. Det skäres och hopkrattas på backar och
dikesrenar. När jag såg fullväxta män sysselsatta med detta arbete,
så tänkte jag: »Inte akta de tiden dyr». Men äfven kvinnor
och barn hjälpa till därmed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
