Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Huru vi nu blefvo mottagna i Sungpu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
mig och Sköld att intaga de två stolarna i högsätet, jag till
vänster (det är den förnämsta platsen) och Sköld till höger.
Så inbäres the — det skall alltid vara genast — en kopp
hett vatten med en nypa theblad i botten. Intet socker, ingen
grädde. Öfver koppen ligger hvälfdt ett litet fat. Strax kommer
borgmästaren till mig, lyfter det lilla fatet på min kopp en smula
åt sidan och rör i mitt the. Det hörde till den fina etiketten.
Och så skulle vi smutta, bara smutta därpå.
Nu börjar ett samtal. Borgmästaren, som naturligtvis är
»alldeles ovärdig» att mottaga en så hög och ärevördig gäst,
prisar upprepade gånger den stora lycka, som jag måste åtnjuta,
eftersom jag är så fet och skinande. Han beundrar mina kinder,
huru trinda de äro. Och hvilken vacker näsa! Och hakan
sedan! Jag beklagar, att jag icke kan deras språk. Men han
svarar, att »en så usel dialekt» icke gärna kan intressera »en
så lärd och ärevördig man». För resten skulle jag nog lätt lära
mig den — »på fem månader», tilläde en af rådmännen, och
en annan bättrade på artigheten genom att tillägga: »på två»,
hvarvid han räckte upp två fingrar.
Borgmästaren, som väl kände Sköld och Wennborg, var
glad öfver hvarje ny missionär, som komme för att lära folket
det goda. Isynnerhet prisade han Wennborg, som ju bott och
verkat i Sungpu. Han var en så utmärkt man, omtyckt af alla i
hela bygden. »När han kommer till Macheng med sin unga fru,
så skola vi — jag och rådmännen — komma dit för att hälsa på
och gifva dem en bröllopsgåfva.» Han visste, att Wennborg
skulle under årets lopp gifta sig. Det skedde också på hösten.
Men om vederbörande fullgjorde den utlofvade visiten, vet jag
icke. Wennborg var en smula ängslig därför, emedan det skulle
kosta för mycket att taga emot sådana herrar. Jag sade: »Bjud
dem på en svensk frukost, om de komma; det må vara något
nytt för dem och stort nog».
Här som annorstädes var jag angelägen att framhålla, att vår
bestämda vilja var, att våra missionärer icke skulle befatta sig
med politik utan endast predika evangelium om frälsning. Det
behagade borgmästaren väl, och han betygade sin stora glädje
däröfver samt gaf våra missionärer de bästa vitsord i det af-
seendet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
