Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 44. Afresa från Wuchang. — Kiukiang. — Kuling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På tisdagsmorgonen den 23 anlände vi till staden Kiukiang.
Missionär Sköld hade från Wuchang skrifvit ett synnerligen
höf-ligt och ödmjukt bref till vice-konungen Tuan Fang i Nanking
med förfrågan, om han ville vara af den godheten och mottaga
mig i audiens, då jag den 25 skulle passera Nanking. I brefvet
omtalade han äfven, att jag hade varit en af de herrar, som
mottagit Tuan Fang vid järnvägsstationen i Stockholm, då han
anlände dit 1906, och att det var jag, som till honom hade
framfört inbjudning till en för honom i Immanuelskyrkan anordnad
fest. I brefvet begärde han äfven telegramsvar till Kiukiang.
Naturligtvis voro vi mycket nyfikna, hvad svaret skulle innehålla.
Vid vår ankomst till telegrafstationen i Kiukiang var telegrammet
redan där. Det innehöll, att jag var mycket välkommen. Klart
är, att det gladde både Sköld och mig.
Sedan vi anskaffat bärstolar samt ordnat och gjort upp med
våra bärare, anträdde vi färden till Kuling Jag bör kanske
påminna läsaren om, att Kuling är ett mycket högt och
utomordentligt vackert berg på södra sidan af Jangtsefloden ej långt
från staden Kiukiang. På detta berg hafva de olika missioner,
som arbeta i Jangtsedalen (och äfven andra) byggt en europeisk
stad af villor, hvilkas antal f. n. torde uppgå till några hundra.
Svenska Missionsförbundet hade där en villa för fem familjer.
En vy af densamma kan läsaren se på sid. 320. Dessutom ha
Sköld, Tjellström, Rydén och Fredén egna små villor där.
Det behöfdes vid pass sex timmar att från Kiukiang komma
upp till villastaden på Kuling. Men jag är alldeles viss, att om
vi skulle ha vandrat till fots dit upp, hade vi knappt kunnat
göra det på två hela dagar. De kinesiska stolbärarne äro
verk
»Kineserna ha alltid varit emot höga hus och den vänlige mandarinen, Pao,
som hjälpte oss in i staden Huangchow, rådde oss till att bygga envåningshus
för att ej såra folkets känslor. För att då få det bra nog från marken, togs det
till en hög stenfot.» ’
Vidare har jag på sid. 104 sagt, att fröken Hilma Börjesson är
föreståndarinna för praktiska flickskolan i Huangchow. Det skall vara fru Berg. I ett
bref, som jag anfört på sid. 112, säges att Hilma Börjesson utbildat den
kinesiska lärarinnan Ho Shin-yin vid samma skola. Sköld meddelar, att Ho fick sin
första undervisning i dagskolan i Wuchang och kom sedan (1901) till
wesleya-nernas högskola i Han Yang, där hon var till sommaren 1904, den sista terminen
såsom lärarinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
