Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 45. Resa till Nanking
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
525
packade, så att de icke brytas sönder under vägen, men ännu
svårare att efter hemkomsten få dem uppackade i tullen, utan
att en stor del däraf förstöres. Det fick jag erfara, med hvad
jag hade köpt.
Vid middagstiden den 25 anlände den flodångare, som skulle
föra oss vidare utför floden. Ombord på densamma befann sig
missionär Tonnér från Huangchow. Han var nu på väg till
det s. k. hungersdistriktet.
Vid en stad, som heter Chen kiang, steg han af ångaren för att
därifrån begifva sig inåt landet och sluta sig till nödhjälpskåren.
Fredagen den 26 april kl. 5 e. m. anlände vi till Nanking.
Båten var ganska mycket försenad, och vägen från hamnen till
vice konungens Yamen var ungefär 10 km. lång. Vid båten
mötte oss en man med bud från Tuan Fang, att vi skulle taga
ett åkdon vid hamnen.
Vi skaffade oss alltså ett sådant och satte oss i. Men vi måste
snart stiga ur igen. Hästen vägrade absolut att draga, trots
körsvennens alla ansträngningar och de haglande piskslagen. Han stegrade
sig och slog bakut. Och vi voro mycket nära att med åkdon och
allt komma ned i floden, hvarför vi mycket hastigt måste hoppa
ur kärran. Vi vände oss till en annan man, som hade häst
nere vid hamnen. Han åtog sig att skjutsa oss. Emellertid
vägrade också hans häst att draga. Ägaren slog honom, han
sparkade honom under magen, han bet honom förtvifladt i
öronen, men ingenting hjälpte. Vi måste åter stiga ur. Då togo
vi några ricksjas (japanska dragkärror.) Men vi hade icke hunnit
längre än in i stadsporten — en bild af denna ser läsaren på
sid. 321 — då vi märkte, att dragarne omöjligt skulle kunna
hålla ut ända fram. Vi stego alltså ur för tredje gången. Då
kom den där andre körsvennen. Han hade skaffat sig en annan
häst. Vi stego upp i hans ruskiga åkdon och kommo ändtligen
lyckligt och väl fram till ett kinesiskt hotell, beläget icke långt
från vice konungens Yamen. Därifrån skickade vi genast våra
visitkort till vice konungen med bud, att vi nu bodde på detta
hotell. Strax sände han en droska till hotellet för att hämta
oss. Klockan var då 8 på kvällen. Tyvärr kunde våra damer,
min hustru och fru Berg, icke få följa med på denna visit. Det
skulle, enligt kinesiskt betraktelsesätt, ha varit mycket opassande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
