Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 45. Resa till Nanking
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
511
mäktige mannen, regenten öfver millioner. Det var för honom
en heder så stor, att han väl aldrig vågat drömma om något
sådant, men en verklighet var det i alla fall.»
»När Li gick, erhöll han 1,000 taels (omkr. 3,000 kr.) att dela
ut bland de kristna. Li säger själf uti ett bref, att 785
personer fingo del af dessa 1,000 taels. Vidare sände guvernören med
honom ett bref hem till missionären, hvari han sade: »Denne
man Li är en man, som duger att lita på. Han bekände och
förteg icke, hvem han var. På mina frågor svarade han rent
och ärligt. Denne man är värd att få förtroendeuppdrag, de
må vara små eller stora. Han är en ärlig man och bör därför
varmt rekommenderas». Uti brefvet skref guvernören vidare om
den ofvan nämnde Uang: »Uang är en feg människa, han
förnekade, att han var en kristen, trots det att han kom i de
kristnas namn; han bör icke vidare få något uppdrag af
församlingen, ty han är icke trovärdig, och på honom kan man icke
lita.» Li lefver ännu och är en evangelii förkunnare i norra
Kina.»
»Detta har jag själf hört berättas af en missionär från norra
Kina, som väl kände Li och hans förhållande.»
För någon tid sedan erhöll jag från missionär Tonnér
följande berättelse, som ock är mycket karaktäristisk:
»På hösten 1902 reste jag från Kiukiang till Hankow. Om
bord på ångbåten voro bland andra en utländing från Belgien
samt två kinesiska herrar. Vi vilja kalla den ene T. och den
andre N. Då vi suttit en stund i matsalongen, kommo dessa
senare ut till oss. Herr T. var synnerligen språksam. Först
frågade han enligt kinesisk artighet efter våra namn. Sedan
frågade han belgaren, af hvad orsak han kommit till Kina. Då
denne icke, fastän han varit i Kina 6 år, studerat kinesiska
språket, icke heller kunde engelska, var det svårt för honom
att besvara denna fråga. Men han fann på råd. Han satte upp
båda tummarna och började nysta med sina knutna händer samt
blåsa som ett lokomotiv till tecken på, att han kommit till Kina
för att anlägga järnvägar. Detta hans sätt att göra sig förstådd
var mycket löjligt, och de båda kinesiska herrarna hade mycket
roligt däråt under hela resan.
Då herr T. hörde, att jag var missionär, sade han, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
