Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Folkskolefrågan 1815—1830
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro inom Sverige icke blott så göda, att de kunna tävla
med andra länders, utan ock, synnerligen i vad som
angår inrättningar för de lägre klassernas undervisning
och utbildning, överträffande vad som för detta
ändamål gjorts för en stor del av Europas övriga folkslag.
— — — Och vad särskilt vidkommer det vid
riksdagen närvarande förmögna bondeståndets klagomål över
bristande undervisningstillfällen, så tror jag för min
del, att detta hedervärda bondestånd dels allt för litet
känner verkliga förhållandet med rikets skolväsende,
dels talar emot sitt eget och landets sanna intresse, då
det ängsligt påyrkar, att deras och deras fattiga
torpares och backstuguhjons barn böra från den
arbetande aktningsvärda, klassen kasta sig in i de lärda eller
åtminstone lärande och predikande kasterna.
Med professor Fröberg, som på grund härav
livligt avstyrkte varje skrivelseförslag, instämde
professorerna Lundblad, Thyselius och Forsell, pastor
primarius J. O. Wallin, vilken förklarade, att »i en
sak, som bäst gör sig själv, alla föreskrifter äro
olämpliga» (hans ställning till folkskolefrågan blev
dock längre fram en helt annan), prosten Anjou
m. fl. Trots biskop Vingårds försvar för utskottets
i hans tanke visserligen onödiga men i alla fäll
dock ganska oskadliga medgivande för tidsandan
blev betänkandet återremitterat.
Gentemot de sinsemellan stridiga
anmärkningarna fasthöll utskottet emellertid i det hela sin
förut intagna ståndpunkt. Mot Danielsson
invändes, att det väl ej kunde stå så illa till med
folkupplysningen, som han menade, ty i så fall skulle
nog icke hos vår allmoge finnas denna
»tankeförmåga, vilken, endast eller huvudsakligen genom
religionsundervisningen uppövad, gör medlemmarna
av nämnda stånd skickliga att i överläggningar,
även om statens angelägenheter, deltaga». Då det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
