Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Folkskolefrågan 1836—1839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringens oduglighet, smäda majestätet och dess högsta
ämbetsmän och rådgivare och uppföra för världen det
vämjeliga spektaklet av en svensk bonde, som i allt
dömer och mästrar sin konung. Det är beklagligt att
se, vad denna riksdagarnas växelundervisningsskola
gjort av det hedervärda svenska bondeståndet, som i
forna och bättre dagar, i sin äras dagar, ansågo för
sin heder och sitt livs bestämmelse att frukta Gud och
ära konungen. Med enfaldens vishet träffade de ofta
i överläggningarna det rätta, och med sitt medfödda
praktiska sinne,- sitt sunda, kärnfriska, av dagens
tillkonstlade läror oförvillade modervett satte de ofta den
övade statsmannen själv i förlägenhet. På vad punkt
stod folkskolan då? Vad lärde allmogen annat än
gudsfruktan och kristendom, det vill (i politiskt
hänseende) säga förnöjsamhet med sin lott och uppoffring,
hur tung den ofta var.
Betraktar man däremot nu den från Stockholm
återvändande riksdagsmannen av bondeståndet, så finner
man vanligtvis en halvherre med alla de högre
klassernas lyten, förstörda seder och ofta likaså förstörda
affärer, med en klandersjuka av alla regeringsåtgärder,
utan hov och sans, en anspråksfullhet, lika löjlig som
överdriven. Hans bibel är Aftonbladet och hans
käraste sysselsättning kannstöperiet. För sitt egentliga
yrke, arbetsamt men ärofullt, har han förlorat all håg
och lust, och om han ännu sysselsätter sig därmed,
så är det mest för att deklamera över dess tryckande
bördor. Om människans rättigheter, om
konstitutionell frihet och statsmakternas tillbörliga jämvikt har
han uppsnappat allehanda löst prat, dels av avisorna,
dels av avisskrivarna, som äro hans födda patroner.
Så demoraliseras efter hand det stånd, som skulle
utgöra och i forna dagar verkligen utgjorde statens kärna.
Att nu genom en ny och utvidgad folkskola uppfostra
och bilda hela den arbetande klassen till sådana
konstitutionella riksdagsmannaämnen, tyckes vara
meningen med de besynnerliga och överdrivna anspråk på
folkskolor, som skaparna av det nya Sverige överallt göra.
Konsistorium beklagar det samhälle, vars ledamöter
från ungdomen uppfostrades till en sådan anda och
bibragtes medlen att göra den gällande.–
5. — Berg: H. f. t.
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
