Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Folkskolefrågans behandling 1841
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt, som en
komministersadjunkt ofta får
åtnöja sig med mindre
lön».
På detta anförande
från den ena sidan av
ståndet följde genast
ett svar från den
andra. Hans Jansson
biträdde Måns Månssons
reservation och kunde
ej heller förlika sig
med utskottets
yrkande om kyrkoherdes
självskrivenhet såsom
skolstyrelsens
ordförande. Men intet förslag kunde vara alla till lags,
och man måste för närvarande nöja sig med att
vinna sitt huvudsyfte: folkskolans lagstadgande.
Jag skulle anse, sade han, att ståndet gjorde bäst,
om det antoge betänkandet i sin helhet, så att det ej
må bliva sönderplockat och allt ändamål såmedelst
förfelat. Ingen utgift utgår från folket till någon större
eller mera välgörande anstalt än den ifrågavarande,
emedan den avser människosläktets bildning och
förädling, och vad som uppoffras härför är icke
bortkastade ’ penningar. Budgeten till fångvård och
korrektionsinrättningar blir så mycket mindre.
Med Hans Jansson instämde ett stort antal
ledamöter.
Även Petter Jönsson fick dock medhåll. Anders
Trysén från Östergötland ville, att kommunerna
skulle på enklaste och minst kostsamma sätt få
ordna sitt skolväsen och ej tvingas underhålla fasta
skolor, vilka han ej kunde »kalla annat än ett
127
Hans Jansson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
