Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 6—14. Turkiet: Konstantinopel, Athos, Thessalonika - 6. Till Konstantinopel. Karantän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARANTÄN.
45
gula flaggor. Den gula flaggan är nämligen öfver hela verlden
karantänsflagga. Inom staketet stodo en mängd byggnader, afsedda för de
i karantän kvarhållne. Dessa byggnader voro till den grad eländigt
uppförda träruckel, att om en karantänsplats hos oss vore uppförd på
samma vis, så skulle säkert alla skator samla sig dit för att skratta
öfver, huru dåligt man efterhärmat deras sätt att bygga. Möbleringen
var i stil med husen. Dock voro sängarne bra. Det var det enda
undantaget. Ett tvättfat af jernplåt stod på golfvet i ett hörn af
rummet. Men som handduk fingo vi begagna våra lakan eller näsdukar.
Utanför staketet fick ingen gå. För att upprätthålla denna
ordning voro på platsen utställda turkiska vaktsoldater med skarpladdade
gevär. Allvarlig skulle humbugen se ut.
På något afstånd, kanske 50 meter från den inhägnade gården,
låg ett kökshus. Dit ropade och vinkade man efter mat. En tjenare
kom, satte ned maten vid staketet och aflägsnade sig. När han
kommit på vederbörligt afstånd, tog den tjenare, som stod innanför
staketet, matkärilet och bar in det. Mat — sade jag, d. v. s. det skulle
föreställa mat men var så snuskigt lagadt, att det var mycket svårt
att förtära. Jag måste formligen hålla igen ögonen, när jag skulle ha
ned en del. Förlorade ägg beställde jag tre. Hu! Det var precis som
att sörpla i sig — ja, jag vill icke begagna ett uttryck så fult, som
äggen voro. Lyckligtvis hade vi något kvar af den torrskaffning, som
vi fört med oss från Wien. Mycket vardt det emellertid icke ätet.
Och det kan ju hafva sin nytta att fasta ibland.
Vi skulle naturligtvis också dricka kaffe. Men vi voro nu i
Turkiet. Der lagar man kaffe så tjockt som en vanlig välling. Grädde
kommer aldrig i fråga. Och hvad ville vi göra? Slå ut det kunde
vi ju inte. Hade vi betalt det, så skulle vi väl ha det i oss. Och
betala för karantänen, det fingo vi göra med besked. Alltså hade
jag det ned och lade ett stycke torrt bröd som lock uppå, så att det
icke skulle komma tillbaka och då möjligen taga äggen med sig.
Under dagen kommo vi i språk med allehanda folk. Alla
gycklade öfver det sätt, hvarpå karantänen uppehölls. Bland
passagerarne befann sig en engelsk missionär från Konstantinopel, som var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
