Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 6—14. Turkiet: Konstantinopel, Athos, Thessalonika - 8. Konstantinopel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES KRYSOSTOMUS.
59
genom våld än genom skäl. Men de beslut, som fattades, ansågos
vara ingifna af den helige Ande. De blefvo derför grundläggande
för den kyrkliga läran och äro det än i dag.
I denna stad verkade omkring år 400 e. Kr. en af den kristna
kyrkans störste män, biskop Johannes, som för sin utomordentliga
vältalighet fått tillnamnet Krysostomus (= guldmun). Han var icke
blott en troende och gudfruktig man, icke blott en väldig talare
utan också — och framförallt — en kraftfull kristlig karaktär. Han
kunde såsom ingen annan uppoffra sig för att hjelpa de lidande
och elända och svaga samt enligt Pauli ord »vara för alla allt».
Men konsten att vända kappan efter vinden — den förstod han sig
absolut icke på. Inom kyrkan och icke minst bland hennes prester
rådde redan ett djupt sedligt förfall. Vid det kristliga kejserliga
hofvet var det icke bättre stäldt. Snarare var detta hof den värsta
pesthålan. De högre prester, som genom smicker och kryperi
lyckats vinna kejsarens och hans gemåls gunst, pöste af högmod, och
för dèm kröpo de andra i stoftet under förhoppning att på detta sätt
få se någon stråle af den kejserliga nådens sol. Sådan var
ställningen, då Krysostomus kallades till biskop i Konstantinopel. Han ville
icke mottaga detta embete. Han måste ordentligt med makt föras
dit. Men när han kom, så kom han på ett sätt, som man icke
väntat. Med en profets mod och stämma gick han lös mot
sedeförderf-vet, hvarhelst han såg det, utan anseende till personen skoningslöst
straffande hög och låg. Med biskopar och prester i sitt stift höll
han omutlig räfst och sopade huset så, att dammet stod högt i skyn.
Men det skalfade honom fiender. Isynnerhet ådrog han sig den
sedeslösa kejsarinnan Eudoxias oförsonliga hat. Genom de nedrigaste
ränker och lögner lyckades man få ihop ett kyrkomöte, som enligt det
kejserliga hofvets önskan dömde Krysostomus från embetet. Det
sades äfven, att han skulle halshuggas. Emellertid blef han endast
landsförvist. Men myndigheterna vågade icke verkställa domen af rädsla
för folket, som älskade honom så högt. Emellertid gaf Krysostomus
sig frivilligt. Han fördes öfver till Asien. Men natten derefter
inträffade ett jordskalf. Det ansågs såsom ett tecken till Guds vrede.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
