Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 21—29. Syrien: Bejrut, Libanon, Baalbek, Damaskus - 27. Antilibanon. Zebedani. Ankomst till Damaskus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 214
TJUGUSJETTE KAPITLET.
Som vanligt redo vi våra färde tidigt följande morgon. Det var
ganska kallt, icke fullt 70 C. Husbonden i gården var klädd i
får-skinnspels. Vi hade litet på oss, så att vi efter en stunds ridt måste
stiga af våra hästar och springa för att hålla oss varma. När solen
gick upp, blef det emellertid varmt. Färden var mycket besvärlig.
Rosendahl var matt och illamående, och jag undrade mången gång,
huru det skulle gå för oss. Jag tillsade vår dragoman, att han skulle
taga närmaste vägen ned till den franska landsväg, som går emellan
Bejrut och Damaskus, på det att vi skulle kunna i händelse af behof
skaffa ett åkdon från Damaskus för att skjutsa Rosendahl. Kl. 1,30
kommo vi också in på den samma. Det är en bred, präktig väg.
Den eges af ett bolag, och de, som vilja begagna sig af den samma,
måste betala vägpenningar. Mellan Bejrut och Damaskus går diligens
tvenne gånger om dagen för att befordra post och resande. Att
komma in på denna väg var nästan som att komma till Europa.
Här mötte vi nu långa foror af åkdon, dragna af två, tre, fyra
mulåsnor. Dess bättre behöfde vi icke hemta någon vagn för Rosendahl.
Gud höll honom uppe, och kl. 2,15 e. m. redo vi in i Damaskus.
På sid. 209 ser läsaren en bild, framställande den väg vi kommo.
Det var på venstra sidan om floden. Gatan på andra sidan var den
väg, på hvilken vi sedan redo ut, när vi foro ifrån Damaskus.
Alldeles invid floden till venster, dock icke synligt på bilden,
ligger det hotell, der vi togo in. Det var hotell Viktoria, som skall
vara stadens bästa hotell (se kartan sid. 216). Det var också bra. Som
vi voro trötta, sofvo vi först en stund på eftermiddagen. Det kryade
upp både mig och Rosendahl, så att vi kunde gå ut och bese staden
på aftonen. Men nu stanna vi i berättelsen för denna gång. När en
sådan ryttare som jag utan annan skada än en flådd näsa och haka
fullbordat ridten öfver Libanon, så har han skäl att tacksam utropa:
Allt hittills har Herren hulpit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
