Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 30—40. Galileen: Cesarea Filippi, Kades, Safed, sjön Gennesaret med omgifvande städer: Betsaida, Kapernaum, Tiberias, Nazaret, Kana, Nain, o. s. v. - 33. Safed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
TRETTIOFÖRSTA KAPITLET.
så skall ske. Det är den stora messiasidén, som i alla tider hållit
Israels barn tillsammans såsom ett folk. Under gamla testamentets
dagar var det så: gick det dem väl, så väntade de, att Messias skulle
komma och göra dem ändå lyckligare, än hvad de då voro; hade de
motgång, så väntade de, att han skulle komma och befria dem från deras
fiender samt upprätta sitt rike bland dem med stor herrlighet. Sedan
han var kommen, och de hade förkastat honom, blefvo de förskingrade
öfver hela verlden. Men öfver allt äro och förblifva de ständigt
judar. Om svenskar komma till Amerika, så förblifva de svenskar högst
ett par, tre slägtled. Sedan gå de upp i den amerikanska nationen
och försvinna. Så är ock förhållandet med alla andra nationer.
Judarne ensamma göra ett undantag. Hvar de än må slå sig ned på
hela jordens krets, äro och förblifva de slägtled efter slägtled,
århundrade efter århundrade judar, ingenting annat än judar. Och hvad
som håller dem uppe såsom sådana och håller dem tillsammans, det
är den stora messiasidén. Mycken rationalism förekommer visserligen
äfven ibland dem, men det förändrar icke, hvad vi nu sagt. Deras
föreställningar om den kommande Messias äro naturligtvis mycket
köttsliga, men det är ändock messiasidéen, grundad på de
gammaltestamentliga löftena, på hvilkas orubblighet juden tror med en sådan
visshet, att han skämmer ut största delen af de kristna.
Vi fingo vår bostad i den österrikiske konsulns hus. Det var ett
ganska bra rum. Huset låg i ena änden af staden. Så snart vi litet
kommit oss i ordning, gingo vi ut för att bese staden och den
omkringliggande trakten. Först styrde vi våra steg upp till
fästningsruinerna. Vägen var mycket brant, hettan mycket stark, men när vi
väl kommo upp, hade vi fullt tillräcklig lön för de mödor, vi utstått
för att komma dit. Utsigten var utomordentligt intressant. Vädret var
också nu, såsom alltid förut, strålande, så att vi icke kunde önska oss
det bättre. Härifrån sågo vi för första gången sjön Gennesaret. Den
syntes vara så nära, att jag föreslog Rosendahl, att vi skulle gå dit
ned och taga oss ett bad. Vi tyckte nämligen, att den låg alldeles vid
änden af stadens längsta gata, och att det icke skulle behöfvas mer än
omkring 10 minuter för att komma dit. Till följd deraf, att jag tappat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
