Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 30—40. Galileen: Cesarea Filippi, Kades, Safed, sjön Gennesaret med omgifvande städer: Betsaida, Kapernaum, Tiberias, Nazaret, Kana, Nain, o. s. v. - 33. Safed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI TRÄFFA MISSIONÄRER.
269
min resehandbok i Cesarea Filippi, hade vi ingen karta; annars hade
vi snart blifvit upplysta om vårt misstag. Luften är här, såsom i
andra bergstrakter, så klar och genomskinlig, att föremål, som ligga
på flere mils afstånd, synas vara alldeles inpå en. När vi kommo
ned från kullen, omtalade vi för vår dragoman vår plan. Han
skrattade och sade, att om vi ville gå ned till sjön, så måste vi bereda
oss på en vandring af åtminstone 8 eller 9 timmar. Vi blefvo högst
förvånade och hade svårt för att tro honom. Men att han hade rätt,
det fingo vi sedan se.
Till vår bostad kommo åtskilliga nyfikna personer för att se på
oss. Somliga talade äfven till oss. En man, som syntes mycket
vänlig, berättade, att här funnos missionärer. Vi bådo honom, att han
skulle följa oss till dem. Det gjorde han äfven. Missionären, en skotte,
hette William Christie. Han bodde i det hus, som synes längst till
venster på teckningen sid. 272. Han hade arbetat såsom missionär
här i fem år, och syntes vara en sannt gudfruktig man. Han var gift
och hade två barn. Hos honom träffade vi en engelsk missionsläkare
äfvensom en annan missionär. Denne var från Tiberias och hade
nu jemte sin unga fru kommit för att helsa på hos Christie. Det
kändes riktigt uppfriskande att träda in i ett verkligt kristligt hem.
Sådant hade icke förunnats oss, sedan vi lemnade Bejrut. Emellertid
blef intrycket icke oblandadt godt. Vi tyckte, att när vi nu voro
bland troende menniskor, så skulle vi hafva någonting fore till
upp-byggelse. Jag föreslog derför, att vi skulle sjunga en andlig sång.
Detta förslag antogs visserligen, men grufligt svårt var det att få
något i gång. Man letade och letade i sångböckerna utan all ände.
Ändtligen fann man då en sång. Fru Christie satte sig till orgeln
för att spela, men någonting annat än orgelmusik blef det egentligen
icke af. Icke sjöng hon, icke sjöng han. Jag kan icke sjunga men
gjorde ändå försök. Rosendahl sjöng, men icke kunde det bli någon
kläm i hans sång heller. Under tiden lekte nämligen missionären
ifrån Tiberias med Christies barn på golfvet på ett mycket högljudt
och störande sätt. Han slog omkull dem och kittlade dem på magen,
så att deras skratt öfverröstade all vår sång och musik. Hans fru,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
