Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 30—40. Galileen: Cesarea Filippi, Kades, Safed, sjön Gennesaret med omgifvande städer: Betsaida, Kapernaum, Tiberias, Nazaret, Kana, Nain, o. s. v. - 33. Safed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
TRETTIOFÖRSTA KAPITLET.
som satt och såg i en sångbok — utan att sjunga — förmanade
honom väl ibland att vara stilla. Men det hjelpte icke.
Jag kände mig i hög grad sårad och önskade, att jag aldrig hade
kommit här in. Hela den tiberianske missionärens person och
väsende bar föröfrigt vittne om, att han var allt annat än lämplig till
missionär. Det är mycket sorgligt, när sådana personer skickas ut
på missionsfältet; ty om en missionär skall kunna uträtta något, så
måste han i sitt lif åtminstone i någon mån förete bilden af den
frälsare, hvars namn han skall förkunna.
Missionär Christie bjöd oss på aftonvard, och det smakade mycket
bra att få äta ordentlig mat, hvilket icke förunnats oss, sedan vi
lemnade Damaskus. Under måltiden omtalade han en händelse, som
var egnad att ingifva oss någon oro. Det hade nyligen varit en strid
mellan beduiner i närheten af staden. En, som blifvit illa sårad,
fördes till Safed, togs der om hand af den skotske missionsläkaren, som
opererade honom. Mannen dog, och beduinerna trodde, att han
blifvit mördad af läkaren. Nu anse beduinerna blodshämden såsom en
pligt, och denna utöfva de i första rummet på mördaren. Men om
de icke kunna träffa honom, så hämnas de på någon af hans slägt
eller någon från den stad, som han tillhör. Man fruktade nu, att
beduinerna lågo på vakt för att öfverfalla och döda den förste, de
kunde påträffa, som komme ifrån Safed. Vi kunde således icke för
vår del vara säkra, men vi hade intet annat att göra än att befalla
oss i Guds hand och lita på det löftet, att han skall sända sina
heliga änglar till att bevara dem, som frukta honom, på alla deras
vägar, att de icke må stöta sin fot emot stenen.
Sedan vi slutat vår måltid och bedit tillsammans, förde missionären
oss till en synagoga. Det var nu judarnes löfhyddohögtid. Synagogan
var alldeles fullpackad med folk. Rummet var litet, och luften
derinne obeskrifligt osund. När vi kommo in, höllo de äldre männen
på att dansa i ring omkring lagboken. De höllo hvarandra i
händerna och utförde några mycket enformiga rörelser i långsam takt.
Deras dans beledsagades af musik från trummor och blåsinstrument.
Församlingen bestod föröfrigt af både män och kvinnor, gamla och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
