Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 30—40. Galileen: Cesarea Filippi, Kades, Safed, sjön Gennesaret med omgifvande städer: Betsaida, Kapernaum, Tiberias, Nazaret, Kana, Nain, o. s. v. - 38. I Tiberias. Utfärd på sjön Gennesaret. På Tabor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
TRETTIOÅTTONDE KAPITLET.
med bränvin. Man bjöd äfven oss att taga del i förplägningen, men
det betackade vi oss naturligtvis för. Om några ögonblick aflägsnade
vi oss, ty i ett sådant sällskap trifdes vi alls icke.
Vår förr omtalade österrikare bjöd oss på kvällsvard hemma hos
sig. Hans dragoman hade slagit upp hans tält söder om staden på
en öppen plats. Vi följde med dit, och i det trefliga tältet blefvo
vi undfägnade på riktigt europeiskt vis. Det smakade något det!
När vi på kvällen vände åter till staden, plågades vi mycket af
stanken från en begrafningsplats, som vi måste passera. Utanför sina
murar både i norr och söder har alltså Tiberias en sådan der
pesthärd. Det är fast obegripligt, huru folket kan lefva under sådana
förhållanden. Men vanan är andra naturen, och när man blir van
att lefva i stank, så känner man till slut ingen stank alls, och det
påstås, att personer, som lefva i stinkande gränder, få kväljningar,
när de komma ut på landet i friska luften!
På natten kunde vi nästan ingenting sofva. Dels var det hett,
dels plågades vi af mygg och flugor samt allra värst af loppor. Vi
trodde, att det var mygg, som kommit under täcket. Men på
morgonen fingo vi reda på verkliga förhållandet. Tiberias är af gammalt
beryktadt för dessa sina små stickdjur, och det lär finnas ett arabiskt
ordspråk, som säger, att loppornas konung bor i Tiberias.
Emellertid somnade vi till sist. När dragomanen väckte oss med
tillsägelse, att klockan var nära fem, stego vi genast upp, kastade på
oss litet kläder, gingo ned till sjön och togo ett bad. Sedan vi
kommit tillbaka, drucko vi te och åto bröd i stor hast. Nu sågo vi på
klockan. Hon var half tre! Det var litet förargligt, men vi hade
ingen lust att göra bekantskap med lopporna igen. För resten voro
våra sängar hoplagda. Alltså fanns intet annat råd än att göra dag.
När jag skulle taga fram min klocka, saknade jag min väst. Vi
sökte förtvifladt men förgäfves. Jag återvände till badstället och sökte.
Förgäfves. Der var en arab. Han hade otvifvelaktigt stulit min väst,
medan jag var i badet. Jag fick trösta mig med, att jag icke hade
min plånbok och mina pass i den. Men min klocka var försvunnen,
och det var ledsamt nog. Då Rosendahl och jag stodo och språkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
