Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 30—40. Galileen: Cesarea Filippi, Kades, Safed, sjön Gennesaret med omgifvande städer: Betsaida, Kapernaum, Tiberias, Nazaret, Kana, Nain, o. s. v. - 38. I Tiberias. Utfärd på sjön Gennesaret. På Tabor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
TRETTIOÅTTONDE KAPITLET.
gör, att man ser forntiden titta fram mellan spjelorna af det staket,
som skiljer honom från den närvarande. Vårt sinne upplifvades dock
efter en stund derigenom, att vi fingo syn på berget Tabor, som nu
var närmaste målet för vår färd.
Klockan mellan 9 och 10 nådde vi bergets topp. Vi voro
alldeles dödströtta, kan jag säga. Vi redo in i ett romerskt-katolskt
kloster. Der blefvo vi mottagna af vänliga munkar på ett mycket
hjertligt och tjenstaktigt sätt, nästan som om vi varit gamla vänner
och bekanta i klostret. I en stor sal fingo vi duka upp vår matsäck.
Det smakade godt. Efter en ridt på 5 — 6 timmar och en nästan
sömnlös natt voro vi ganska hungriga. Medan vi sutto och spisade,
kom en munk med en flaska vin. Han ville nödvändigt traktera oss.
Vinet var af årets skörd uppe på berget Tabor, förklarade han, och
det var nog sannt. Vi måste naturligtvis smaka derpå. Mycket blef
dock icke förtärdt, ty det var ganska dåligt.
Sedan vi ätit, önskade vi att få hvila en stund. Munken visade
oss in i en stor sal, der flere präktiga sängar stodo uppbäddade.
Det kändes obeskrifligt skönt att här få kläda af sig och krypa ned
i en ordentlig bädd. Också dröjde det icke länge, innan vi
allesammans sofvo som stockar. Kl. 2 e. m., då vi stego upp, kände vi oss
mycket stärkta af hvilan, och jag kunde vid uppvaknandet icke annat
än utbrista: »Gud välsigne alla munkar med deras kloster och deras
arbete!» När man är uti österlandet, då — om icke förr — förstår
man, till hvad nytta dessa kloster och munkar äro. Deras
tjenst-villighet och vänlighet äro också i regeln öfver allt beröm. Någon
betalning fordra de aldrig. Vill man gifva något till klostret, så taga
de emot det såsom en gåfva. Gifver man ingenting, så säga de
ingenting, visa icke heller några sura miner utan säga ett vänligt farväl,
när man far sina färde. Utan tvifvel äro många af dem uppriktigt
fromma män, som göra, hvad de göra, för Herrens skull.
En mycket förträfflig bild af Tabor ser läsaren på sid. 305.
Berget reser sig såsom en enstaka kägla upp från Jisreels slätt. 1
norr, öster och söder omgifves det af slätten; endast i vester hänger
det tillsammans med andra höjder. Ridvägen uppför detsamma går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
