Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 64—69. Nedre Egypten: Port Said, Suezkanalen, Cairo med omgifningar, On, Pyramiderna, Memfis, Sakkara - 64. Vi lemna Jerusalem och resa till Egypten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 64
SEXTIOFJERDE KAPITLET.
Det mörknade fort. Tiden för kvällsvard var inne. Vi satte
oss till bords. Bäst vi sutto och samspråkade, Rosendahl och jag,
vände sig en herre till oss och sade: »Jag tror, att herrarna tala
svenska.» Vi blefvo lika förvånade som han. Han frågade, hvilka
vi voro, och när han fick höra mitt namn utbrast han: »Inte är det
väl lektorn?» Jo men, var det så. Han sjelf var en svensk från
San Francisco i Californien. Vid närmare samtal fick jag veta, att
han var fosterson till en gammal troende enka i Stockholm, som jag
mycket väl kände. På flere år hade han icke skrifvit till henne.
Naturligtvis bad jag honom snart göra det. Dessutom talade jag
med honom om nödvändigheten att vända om till den Gud, som
hans fostermor tjenade. Han bad mig helsa henne. Jag frågade,
om jag fick säga henne, att han trodde på Jesus. Derpå svarade
han: »Inte på det sätt, som hon menar.»
Följande dag kommo vi till Port Said, en ny, raskt
framåtskridande stad i Egypten, bygd vid den märkvärdiga Suezkanalens norra
ände. Gator, hus och torg äro alldeles europeiska. Invånarnas
antal är omkr. 40,000, ehuru staden ännu icke är trettio år gammal.
Den konstgjorda hamnen med sina två väldiga hamnarmar, af hvilka
den östra är 1,6 och den vestra 2,3 kilometer lång, utgör inloppet
till kanalen.
Här blefvo vi endast några timmar, under hvilka vi sågo oss
omkring och bland annat besökte ett engelskt sjömanshem. En arab
erbjöd sig att vara vår ledare. Vi bådo honom gå sin väg, vi
försökte köra bort honom. Alldeles omöjligt. Vi måste ha honom.
Det var den envisaste varelse, jag någonsin träffat. »Hvad heter
Ni?» — »Ali.» — »Hvad är Ni?» — »Pascha.» — »Kanske sultan?»
— »Ja.» — »Hvad talar ni för språk?» — »Alla möjliga.» —
»Svenska med?» — »Ja väl.» — »Säg då något på svenska!» — »Nej,
det vill jag icke.» — Vi kunde icke annat än skratta och låta honom
följa med. Han var rent omöjlig. Och betala honom måste vi.
Från Port Said foro vi med bantåg till Ismaila. Den
smalspåriga jernvägen går i en sträcka af 44 kilometer alldeles linealrak på en
vall mellan Suezkanalen på östra sidan och Menzale-sjön på den vestra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
