Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 70—77. Sinaihalfön - 72. Ur Sinais historia. Katarinaklostret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
640
SJUTTIOFÖRSTA KAPITLET.
isynnerhet under förföljelsetider i Egypten. Enligt skriftliga
berättelser, som förvaras i klostret, var en egyptisk abbot, vid namn
Sil-vanus, den förste, som slog sig ned såsom eremit på Sinai. Det var
omkr. år 365. Der bodde han tillsammans med sin tjenare och
lärjunge Sakarias i en koja. Utanför densamma odlade han en
trädgård, som var anlagd på en uppkastad jordvall. Andra följde snart
hans exempel. Ar 372 vallfärdade Amonius, en egyptisk munk, dit
med ett sällskap kristna pilgrimer. Och han berättar, att han der
träffade flere eremiter. De lefde under en föreståndare, vid namn
Dulas, en from och mild herre, samt lifnärde sig med dadlar och
andra frukter. Hela veckan voro de ensamma hvar och en i sin cell
eller eremitkoja. Men på lördagsaftonen samlade de sig i en kyrka.
Der blefvo de natten igenom tillsammans i bön, firade på
söndagsmorgonen Herrens nattvard och drogo sig sedan tillbaka till sina
celler. Få dagar efter Amonius’ ankomst blefvo de öfverfallna af de
hedniska saracenerna, ett vildt ökenfolk, som härstammade från
Is-maels äldste son Nabajot. Dulas med några andra räddade sig upp
i »ett torn vid den brinnande törnbusken». De som icke kunde
komma dit upp, blefvo mördade, 40 till antalet. Deras minne har
blifvit bevaradt i ett litet, numera förfallet kloster på Sinai, benämdt
el-Arbain, d. v. s. de fyratio. Detta kloster synes på kartan sid. 648.
En eremit vid namn Nilus lefde på Sinai i 30 år, omkr. år 400
e. Kr. Vid foten af Djebel Musa var då ett slags kloster, der
munkarna spisade tillsammans. Men eremiterna bodde i celler uppe på
berget, minst en half timmes väg från hvarandra, för att undgå att
mötas och samtala under veckans lopp. På lördagsaftonen gingo de
ned till det ställe, der den brinnande busken hade stått. Här var
en kyrka, och sannolikt låg klostret på samma ställe. De blefvo
öfver natten i bön i kyrkan, mottogo på söndagsmorgonen nattvarden
och vände efter ett kort samtal tillbaka till sina celler. En morgon,
just som de skulle skiljas, blefvo de öfverfallna af saracener i kyrkan,
medan andra plundrade deras förrådskammare. Fienderna släpade
dem ut, mördade föreståndaren och två andra samt förde de öfriga
med sig som fångar. Nilus med några få räddade sig upp på Sinai,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
