Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 70—77. Sinaihalfön - 72. Ur Sinais historia. Katarinaklostret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
646
SJUTTIOFÖRSTA KAPITLET.
Klosterkyrkan är invändigt prydd med en massa osmakliga
grannlåter. Hon är delad i tre skepp, som skilja sig från hvarandra
genom pelarrader. Taket är bra måladt, blått med gyllene stjernor
samt åtskilliga medaljonger, som framställa Johannes Döparen, Maria
med barnet o. s. v. Golfvet är lagdt med skifvor af brokig marmor.
1 mellanskeppet till venster står en predikostol af marmor och midt
deremot en mycket grann biskopsstol. Erkebiskopen brukar sitta der,
när han bevistar messan. Från taket hänga 3 ljuskronor samt mer
än 100 olika lampor. De flesta äro förfärdigade af strutsägg. Vid
de nattliga gudstjensterna tändas de allesammans, och kronorna sättas
i en svängande rörelse. Det kändes verkligen tryckande att vara
här inne, höra munkarnas entoniga mummel och se deras falska
gudstjenst, med hvilken de bedraga icke allenast sig sjelfva utan äfven
tusentals pilgrimer, som komma hit, troende att de här befinna sig
på en särdeles helig plats bland idel gudfruktigt folk. Hvad som mest
förvånade mig af allt, hvad jag såg i kyrkan, var muhammedanismens
symbol, en halfmåne, målad i taket midt öfver erkebiskopsstolen.
Rosendahl var en smula bättre på kvällen, ehuru fortfarande
sängliggande. Jag sof lugnt på natten till klockan ett, då jag
vaknade vid ett besynnerligt buller. Först hördes det såsom upprepade
knackningar på ett bord med en käpp; derefter knackning på en
klocka, allt i en viss, bestämd takt. Sedan följde ringning i flere
klockor. Det skulle bli messa, förstås. När ringningen slutat,
somnade jag igen, men väcktes redan klockan fem af samma skrammel.
Nu skulle det blifva morgonmessa. De hafva möda och arbete med
sina messor dessa munkar. Men fara vardt är, att om dem gälla
Herrens ord: »Fåfängt dyrka de mig, lärande läror, som äro
menniskors bud.» Rosendahl, som också vaknade, talade om, att han kände
sig betydligt bättre, och det uppfyllde mig med sådan glädje, att jag
började att messa, äfven jag, och sjunga i mitt hjerta tack och lof
till Gud, som nu sände den hjelp, vi behöfde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
