Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUNDE KAPITLET. I hålvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stort hål i myrstacken. I detta tände han upp eld, och sedan han
täckt öppningen med ett tjockt barkstycke, återvände han till Ben,
som kokat nytt te, under det att Mikaels dufvor fräste på spett
framför den flammande elden.
»Hör hit, pojkar!» ropade Ben. »Låt oss börja med salta köttet.
— Se här, Uf, har du också en bit.»
»Tacka», sade Uf artigt och tog emot köttbiten, som Ben
räckte honom. »Ben vara hygglig karl. Mig vara länge med er.»
»Du får sörja för dig själf i så fall», svarade Ben. »Det här
är allt salt kött du får. Ät din ’possum.»
Uf mottog denna underrättelse mycket lugnt, och sedan han
dragit skinnet af sin ’possum, kastade han in köttet i elden och gick
bort för att se till ugnen.
»Riktiga storätare, de där!» anmärkte Ben. »Han skulle ha
ätit upp allt hvad vi hade, om han fått. — Kom hit, Uf, jag vill
tala med dig.»
Uf kom långsamt tillbaka och kastade en blick på sin ’possum.
»Hör på, Uf, finns det många af din stam här i närheten?»
Innan Uf svarade, drog han pungråttan ur elden, slet af ett
ben, blåste ett ögonblick på det och bet sedan af ett stycke.
»Många», sade han och tuggade på sin stek med stor
tillfredsställelse.
»Hvar?» frågade Ben.
Uf pekade i riktning mot norr.
»Hur långt bort?» fortsatte Ben.
»Solen vara snärt där», sade han och pekade på en aflägsen
bergstopp. »Solen gå bakom snart. De vara så långt borta.»
»Han menar, att vildarna äro föga mera än en timmes väg
härifrån», förklarade Ben. »Hur många?» fortsatte han vänd till
Uf, som höll upp alla tio fingrarna tre gånger.
Ben hvisslade. »Det var många. Hvad ha de för sig, Uf?»
»Stor corroboree (dans), när måne gå upp», svarade Uf. »Många
gossar. Yoollong erabadiong.»
»Aha!» sade Ben till oss. »Det var ju det, jag trodde. Skola
vi nu vända om och lämna dem i ro eller gå vidare och se på
galenskapen?»
»Å, låt oss för all del fortsätta», sade jag. »Vi få kanske aldrig
mera ett sådant tillfälle.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
