Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUNDE KAPITLET. I hålvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det antar jag, att vi inte få», sade Ben. »Men kom ihåg,
att det är litet riskabelt. Om de märka oss, måste vi antingen ta
till benen eller också slåss med dem. Men det senare tycker jag
inte om. De vilja inte göra oss något ondt, och jag hör inte till
dem som skjuta ned hvarenda svart, därför att han inte är hvit,
hvilket jag redan talat om för er.»
»Ni vara god man, Ben», sade Uf, som uppfattat Bens ord.
»Jag är af alldeles samma åsikt som ni», sade jag. »Det får
inte bli något skjutande, men nog skulle jag mycket gärna vilja se
på den där ceremonien.»
»Det skulle jag också», inföll Mikael. »Gamle Uf kan nog
visa oss vägen till en plats, hvarifrån vi kunna åse härligheten utan
att bli sedda. — Kan du inte det, Uf?»
Uf nickade. Han hade ätit upp sin ’possum, och hans tankar
vandrade till hjorten.
»Du kan få, hvad vi inte behöfva till kvällen», sade Ben, som
följt riktningen af hans blick.
Detta var icke så ädelmodigt, som det lät, ty vi kunde hvarken
göra slut på hjorten i ett mål eller med fördel bära något med oss;
men Uf blef mycket förtjust.
»Ni vara mycket präktig man, Ben», förklarade han. »Mig
föra er att se yoollong erabadiong. Nu mig steka hjort.»
»Stek vårt stycke först», befallde Ben. »Vi känna dig. När
du väl fått din mat, vill du inte göra något sedan.»
Han skar af ett stycke af hjorten och räckte det åt Uf. Denne
bar det till ugnen, som han noga sopade ren från aska, och lade
sedan köttet i den rödglödgade fördjupningen. Därefter täppte han
igen hålet och sade åt Mikael, som gaf akt på honom:
»Det snart steka bra.»
»Om vi skola gå och titta på vildarna i natt», sade Ben, »vore
det nog bäst, att vi nu togo oss en lur. Vi behöfva inte bryta upp
förrän strax före midnatt. Därför föreslår jag, att vi sofva, tills det
blir tid att äta kväll. — Passar det, Micky?»
»Utmärkt», svarade Micky; »ty jag kan inte neka till att jag
känner mig litet trött efter att ha gått och traskat ända sedan
daggryningen. Säg åt Uf att väcka oss vid solnedgången.»
Ben skrattade. »Det tjänar inte mycket till», sade han. »Titta
på honom! Han håller redan på att göra i ordning en annan ugn.
Han kommer att stoppa i sig så mycket, han kan få ned, och sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
