Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ÅTTONDE KAPITLET. Yoollong erabadiong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja», svarade han; »det är en bra plats. Men om de märka
oss och sätta efter oss — hvilket de troligtvis göra nu, då deras
blod är i svallning — då måste vi skjuta öfver hufvudet på dem,
den ena pipan efter den andra. Det kommer att hejda deras
framfart, och sedan måste vi skynda utför berget och dela på oss. Ni
behöfva inte vara rädda för att komma vilse, ty när ni väl kommit till
bäcken, behöfva ni bara styra kosan mot Södra korset, så komma ni
tillbaka till vårt läger. Vildarna följa inte efter. Det är deras första
förföljelse, vi ha att akta oss för. Ha ni förstått?»
»Fullkomligt», sade Mikael. »Det kommer nog att gå bra.
Det är föga troligt, att de märka oss.»
»Inte om vi äro försiktiga», sade Ben. »Kom, ty nu börja de
vakna.»
Under vår marsch från lägret hade vi hela tiden gått uppför en
sluttning. Sedan vi vandrat i omkring tjugo minuter, uppnådde vi
bergets topp, som utgjordes af en platå, där det var lätt att smyga
sig fram utan buller, och vi sågo nu tydligt en stor eld, kring
hvilken två eller tre gestalter rörde sig.
Ben smög sig nu fram mellan träden på samma försiktiga sätt
som förut men stannade plötsligt, såg sig omkring ett ögonblick,
som om han sökte något, och med en hastig vink åt oss kastade
han sig ljudlöst framstupa.
Vi följde hans exempel och icke ett ögonblick för tidigt, ty en
reslig gestalt, försedd med spjut och sköld, kom plötsligt fram ur
buskarna till höger om oss och gick fram mot lägret. Hade vi
förblifvit stående, hade han knappt kunnat undgå att se oss.
Ben slingrade sig fram likt en stor orm och kom fram till oss.
»Det var nära», hviskade han. »Vi ha kommit för långt åt höger.
Den plats, jag tänkte på, är på andra sidan om elden. Vi måste
krypa, res er inte upp nu.»
Äter smögo vi oss efter honom, krypande på händer och knän
öfver den steniga marken, och slutligen kommo vi till en plats, där
en halfcirkel af klippor bildade ett naturligt bröstvärn.
»Den här platsen är det», hviskade Ben och stannade bakom
en klippa. »Härifrån kunna vi se allting. Välj en bra plats och kom
ihåg, att ni skynda till bäcken, om vi måste fly.»
Mikael och jag valde ut hvar sitt klippblock och togo plats
bakom desamma. Vi voro något till vänster om Ben och skilda från
hvarandra genom öppna platser af ungefär femton fots bredd. Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
